Det är en sak att säga att du är för de oföddas rätt till liv, och en annan sak att vara för de oföddas rätt till liv. Med andra ord, om vi enbart är för livet i teorin men inte i praktiken, då är vi egentligen inte för livet. Visst kan vi säga att vi är det, men det betyder ingenting och saknar substans.
Så vad betyder det att verkligen vara för de oföddas rätt till liv? Som kristna, hur rör vi oss från tro till handling i denna viktiga fråga?
När själen börjar
Psalm 139 är kanske den mest grundläggande texten för livets okränkbarhet. I denna psalm prisar David Gud för hur han blivit skapad i moderlivet. Teologiskt sett lämnar denna text inga tvivel om att barnet i moderlivet är en mänsklig varelse, med dagar framför sig som Gud redan har stakat ut. Vår Gud är djupt och aktivt inblandad i att skapa oss. Teologiskt sett börjar livet vid befruktningen.
Men detta är inte den stora debatten mellan teologi och vetenskap, som en del tenderar att tro. Det råder nämligen ingen oenighet kring vad som är fakta: Vid befruktningen skapas en ny DNA-sträng som är distinkt från mammans och pappans – d.v.s. ett nytt människoliv. Vid åtta veckor i magen känner och reagerar barnet på smärta och har alla livsnödvändiga organ.
Ändå är det helt lagligt att avsluta detta liv.
Intressant nog är det bara lagligt under vissa omständigheter. Om en kvinna sitter i bilen på väg för att göra abort och en onykter förare kör på henne och orsakar att hon får missfall, kan föraren dömas för vållande till annans död. Denna lag innebär ju att barnet faktiskt är en levande människa. Men ändå har du rätt att köra till abortkliniken för att avsluta ditt barns liv utan laga påföljd. Vårt rättssystem är helt ologiskt i denna fråga.
Jag brukade tro att vetenskapen kunde lösa denna diskussion – men det har den inte gjort. Den viktiga frågan gäller inte längre ”När börjar livet?” utan ”När dyker själen upp?” Detta är inte en fråga om vad som är vetenskapligt, utan en fråga om moral och teologi. Därför måste vi som kristna vara aktivt för de oföddas rätt till liv.
Våldtäkt och slit-och-släng-kulturen
En annan vanlig fråga är om barn som blir till genom våldtäkt. Våldtäkt är allvarligt, tragiskt och fruktansvärt, och det är mycket viktigt att vi visar medmänsklighet och omsorg för våldtäktsoffer. Men det försvarslösa barnet kan inte vara priset som betalas för någon annans illdåd. Och sanningen är den att en liten procentandel av alla aborter faller under denna kategori. Att våldtäkter förekommer rättfärdigar inte den utbredda tillåtelsen man gett till abort.
Vi lever i en slit-och-släng-kultur som upphöjer det autonoma jaget. Tänk på dina föräldrars och deras föräldrars generationer, hur man brukade laga saker istället för att bara köpa nytt. Du ser sällan ett par hoplappade jeans längre. När någonting slits sönder eller går sönder idag slänger vi det bara och köper någonting nytt. Det är så vårt samhälle försöker lösa alla problem.
Tyvärr har denna mentalitet gett näring åt abortkulturen. Barnet i mammans mage ses som ett problem som måste lösas – en sak som man helt enkelt kan slänga i soptunnan. Våldtäktsoffren känner, tragiskt nog, ofta en oberättigad skuld och skam. Vi vill så gärna komma och sätta oss intill dem och hjälpa dem läka sina sår. Men att uppmuntra till abort kommer bara leda till att de får känna ännu mer smärta.
Ditt kristna gensvar
Vårt första gensvar till allt bör vara bön. Vi måste be att Gud gör slut på abortens orättvisa. Vi måste be om förlåtelse, oavsett om vi har gjort abort eller om vi bara har varit likgiltiga inför frågan. Vi måste be att makthavarna blir överbevisade och ändrar på saker och ting. Bönen är ett kraftigt redskap som vi inte får underskatta.
Efter att ha bett måste vi också handla. Det finns många sätt att gå till handling efter dina böner. Du kan skriva till de folkvalda politikerna, klart och respektfullt, och lägga fram varför aborter i detta land måste upphöra. Använd dina demokratiska rättigheter som medborgare; det är inte alla länder där man har denna möjlighet.
Vidare bör vi också delta i verksamheter som tjänar gravida kvinnor i kris. Som församling får vi inte säga att abort är mord utan att också säga till gravida kvinnor ”Vi vill tjäna dig”. Vi måste lyssna, älska, fostra, adoptera, ge pengar, sitta barnvakt, skänka resurser, ge råd till unga kvinnor och ge stöd, allt efter den förmåga Gud har utrustat oss med.
Om vi säger det förra (”abort är mord”) utan det senare (”vi vill tjäna dig”), har vi inte i sanning förstått evangeliet. Och om vi hävdar att vi är för livet men inte gör någonting åt saken, är det inte bara så att vi inte riktigt förstår evangeliet; vi är inte egentligen för de oföddas rätt till liv.
Red. anm. För att lära dig mer om hur du kan stå upp för de oföddas rättigheter, höll The Village Church ett forum med Eric Metaxas och the Human Coalition som kallades Defending Life: How the Local Church Can End Abortion den 13 maj 2016. Du kan se inspelningen här utan kostnad.
Is there enough evidence for us to believe the Gospels?
In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.