​Om Kristus inte har uppstått

Vi kristna, som jublar i evangeliet, de goda nyheterna om Guds återlösande kärlek till syndare, uppskattar givetvis Jesu Kristi kors mest av allt. Långfredagsgudstjänsterna är bland de mest härliga samlingarna på året, där vi reflekterar över detta offer. Det är en fröjd för oss att läsa, be, sjunga och predika om dess kosmos-omtumlande betydelse för Adams söner och den fullständiga befrielsen för en skapelse som blivit lagd under förgängelsen. 

Det är bortom vår uppfattningsförmåga: Jesus dog i vårt ställe. Han tog på sig Faderns vrede, som vi i rikligt mått förtjänade att utstå. Han höll Guds lag fullkomligt och gav sitt liv frivilligt, den oskyldige mannen avtjänade dödsdomen för brottslingarna. Genom tron på den Kristus som hängde på detta domens korsträd, blir vi förklarade rättfärdiga. Icke skyldiga. Priset är betalt. Fullbordat. Guds fiender sitter nu till bords vid hans festmåltid.

Vi kan bli så förtrollade (och det med rätta!) av Kristi kors, att vi, om vi inte är försiktiga, kan riskera att omedvetet tona ner vad som hände på påsken – när Jesus bokstavligen, kroppsligen, återuppstod. För utan påskdagen är trots allt långfredagen bara en vanlig fredag. Jesu uppståndelse tryggade vår uppståndelse (Kol 2:12). Vi kan inte riktigt kalla korset för goda nyheter om vi bortser från Maria från Magdalas förbluffande tillkännagivande för lärjungarna i Joh 20:18: “Jag har sett Herren.”      

Angreppspunkten

Det är alltså inte att undra på att uppståndelsen har varit i fokus för angrepp från ateister och teologiska liberaler genom kyrkohistorien.

Jesus stred med sadducéerna vars teologiska signum var att förneka de dödas uppståndelse. Under upplysningstiden gjorde den brittiske empirikern David Hume i stort sett en karriär av att attackera trovärdigheten i att Kristus uppstått. Hume, sadducéerna och skeptikerna vet, att om man lyckas motbevisa Kristi uppståndelse, då faller den kristna tron och dess övernaturliga kraft som ett korthus.

Om Kristus inte har uppstått, vadå då?

Pelare av stoft

Om Kristus inte har uppstått får det katastrofala följder för den fallna världen. Aposteln Paulus funderar över denna hemska tanke i 1 Korinthierbrevet 15:12-22. Om uppståndelsen inte är sann, då smulas åtta pelare som uppehåller den kristna tron till stoft. Långfredagen blir i sanning en lång fredag. Om det finns någon annan förklaring till den tomma graven, så… 

1. …har inte ens Kristus uppstått. Detta är den första och mest uppenbara konsekvensen, som i sin tur också medför andra konsekvenser. Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, som Hume och sadducéerna hävdar, då blev Kristi kropp uppäten av hundar, stulen av tjuvar eller bortförd i hemlighet av Jesu lärjungar – eller så finns det någon annan naturlig förklaring till att hundratals människor har sagt sig ha sett den uppståndne Herren.

2. …är det lönlöst att predika evangeliet. De goda nyheterna blir inga nyheter. De är i själva verket dåliga nyheter. För utan uppståndelsen har ju Jesus inte besegrat lidandet, synden eller döden – och denna oheliga treenighet kommer för evigt att härska över den skapade ordningen som våra övermäktiga. Precis som den obevekliga polisen tycker om att säga: ”Det finns ingenting att se här.”

 3. …är tron på Kristus värdelös. Tron på ett lik som ligger begravet någonstans i Mellanöstern kommer inte att frälsa någon. Om Kristus inte uppstod från de döda kan Hebréerbrevet 11 snarare kallas ”Trons dårar” istället för ”Trons människor”.

4. …är alla vittnen till uppståndelsen, och alla som predikar uppståndelsen, vilseledda lögnare. Att förneka uppståndelsen är att göra lögnare av alla apostlarna och de som predikar evangeliet efter dem. De tar inte bara miste; de saluför en riktig bamsemyt. Jesus är också en lögnare i så fall, eftersom han sa: ”Jag är uppståndelsen och livet.”

5. …är kristendomen en saga. Skriften är inget annat än en utdaterad volym poänglös historia blandad med vidskepelse och myt. Mission och evangelisation är ett kolossalt slöseri med tid, energi och pengar. Vi anstränger oss inte för att saluföra Narnia, Midgård eller Pinocchio, och vi borde inte slösa bort vår tid på att främja denna forntida berättelse. 

6. …förblir hela mänskligheten i syndens bojor. Paulus’ ord blir en fällande dom för de skyldiga: ”Syndens lön är döden.” Vår värld förblir i syndens bojor, fortfarande dödens slav. Och utan uppståndelsen kommer Romarbrevet 8 aldrig att hända.

7. …är alla som har dött i helvetet. Det finns inget ytterligare offer för synder, om Kristus inte har uppstått. Detta är en följd av den förra och innebär att alla människor kommer möta Guds fullständiga, direkta, vrede i all evighet. 

8. …är kristna de mest dåraktiga människorna på jorden. Paulus formulerar sig på följande sätt: ”Om Kristus inte har uppstått, då är vi de ömkligaste av alla människor.” Minsann. Det är därför världen ser Kristi kors som dårskap, som Paulus skriver i 1 Korinthierbrevet 1. Om inte alla delar av evangeliet är sanna, då har vi ägnat våra dagar åt att följa en Gud som inte är till någon nytta för oss bortom graven. Inte bara bör man tycka synd om oss, skeptikerna omkring oss kommer verkligen att bli de som hade rätt till slut. Blaise Pascals kända ”trossats” kommer inte ge oss mycket lindring i evigheten, för vi har dragit en nit, Djävulen har vunnit spelet.

Sannerligen uppstånden

Men prisad vare Gud – fortsätter Paulus med de goda nyheterna: Vi vet att Kristus är uppstånden från de döda, och eftersom han har kommit ut ur graven är döden uppslukad i seger. Alla Kristi efterföljare som når den iskalla floden utanför den Himmelska staden kan se döden rakt i ansiktet och säga med samvetslös glädje: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?”

Långfredagen och påskdagen är alla dagars dagar i människans historia. Låt oss i all vår undervisning, allt vårt tal och teologiserande  om dessa frågor, minnas att vi inte kan ha den ena utan den andra. Och låt oss fröjdas att Kristus, Herren, är uppstånden! 

Share
LOAD MORE
Loading