×

Hur verkar Gud i världen? En hjälp att förstå mirakel och försynen

Bibelns sidor är fulla med Guds mirakulösa ingripanden, och de som tror på Skriftens tillförlitlighet tror på mirakel. Men idag, när någon påstår sig ha bevittnat ett mirakel, småskrattar även evangeliska kristna för sig själva, och hänför kanske “miraklet” till livlig fantasi eller den moderna vetenskapens framsteg. Vi står inför en svår paradox: å ena sidan längtar vi efter mirakulösa tecken och under, precis som de vi läser om i Skriften, men ofta när vi ser eller hör om saker som kan kallas “mirakulösa” har vi svårt att komma över vår moderna skeptiska inställning. Har Gud slutat verka i världen på samma sätt som på Bibelns olika tidsepoker?

För att kunna svara på frågan måste vi utveckla en teologi om mirakel som kan hjälpa oss få en riktig uppfattning om hur Gud verkar i världen idag, så att vi undviker de två dikena, att å ena sidan göra allting till mirakel, eller att å andra sidan inte låta någonting alls vara ett mirakel. Vi måste kunna avgöra när någonting är ett mirakel, och när det inte är det.

Felaktiga uppfattningar om mirakel

Många felaktiga uppfattningar om mirakel förekommer idag. Till exempel tror en del att Gud skapade världen som en klocka som bara behövde vridas upp, och sedan kunde lämnas för sig själv och fungera efter ett antal naturlagar. Enligt denna uppfattning är Gud inte så ofta engagerad i världen och mirakel sker de gånger som han väljer att inkräkta på naturlagarna. Denna uppfattning menar alltså att Gud inte ständigt håller uppe skapelseordningen genom sin försyn. Med andra ord förmodar den att Gud inte vanligtvis handlar i skapelsen, och detta är inte bibliskt, vilket vi kommer att få se.

En andra felaktig syn på mirakel försöker också knuffa ut alla Guds gärningar ur världen, fast på ett annorlunda sätt. Denna syn menar att det egentligen inte finns några mirakel, eftersom mirakel, per definition, går emot naturlagarna. Eftersom vi inte har full kunskap om naturlagarna, hur kan vi vara säkra på att det som kallas mirakel egentligen bröt mot någon sådan lag? Ironiskt nog är denna ståndpunkt villig att erkänna att en del saker som händer i världen övergår vårt förstånd —  men att dessa mysterier ska förklaras med vetenskap istället för med Gud.

Motsatsen mot det andra perspektivet är “kunskapsluckornas Gud” som förklarar allting, som vi inte ännu förstår, med Guds mirakulösa kraft. Istället för att förklara en extraordinär händelse med “enbart vetenskap” förklarar “kunskapsluckornas Gud” alla kunskapsluckor med att Gud finns eller har gjort det. Men allteftersom vetenskapens kunskaper växer och våra kunskapsluckor krymper, så krymper också den Gud som man påstått fyller dem.

En annan felaktig syn på mirakel gör alla alldagliga saker som Gud gör i världen till extraordinära mirakel. Michael Horton beskriver denna syn väl i The Christian Faith:

Som en motreaktion mot naturalism säger ofta kristna att Gud faktiskt i regel är inblandad i deras liv genom att utföra mirakel. Många kristna känner i praktiken egentligen inte att Gud bryr sig om deras liv, så de dras till grupper och individer som lovar dem att de ska få se mirakel varje dag. Men samtidigt missar de Guds vanliga försyn i och genom medel i skapelsen och naturliga processer som han skapat och uppehåller. (368)1

En del kristna är med andra ord så oroade att modern sekularism inte har någon plats alls för Gud, att de överkompenserar och börjar kalla allt extraordinärt som händer för mirakel. Men när allting är ett mirakel, är ingenting ett mirakel.

Mirakel vs. försyn

En av de mest grundläggande sakerna som kristna tror på är att Gud – som skapare, uppehållare och frälsare för allt liv i universum – handlar i, över och genom det som han har skapat. På ett sätt är hela Bibeln en redogörelse för mirakel efter mirakel – för Guds ständiga särskilda handlande i skapelsen för att frälsa och återställa ett förbundsfolk åt sig själv. Westminsterbekännelsen säger detta kortfattat: “Gud, alltings store Skapare, uppehåller, leder, råder och styr alla skapelser, verkningar, och ting, från det största ända till det minsta, med sin visaste och heligaste försyn, enligt sitt ofelbara förutvetande och sin egen viljas fria och oföränderliga råd, till pris av hans härliga vishet, makt, rättvisa, godhet och barmhärtighet.”

Så, vad är ett mirakel och hur särskiljer vi ett mirakel från en reguljär gudomlig handling? Hur kan vi bibehålla både en robust förståelse av vanlig gudomlig försyn och särskilt gudomligt ingripande i mirakel? För att förstå mirakel korrekt måste kristna kunna redogöra för Guds vardagliga uppehållande försyn.

Wayne Grudem skriver i sin Systematiska teologi: “Ett mirakel är en mindre vanlig form av Guds aktivitet, där han väcker människors vördnad och förundran och vittnar om sig själv” (355). Eller som Horton formulerar det: “Till skillnad från Guds vanliga försyn innebär hans mirakulösa ingripande att naturens lagar och processer upphävs eller förändras under särskilda omständigheter” (368). Lägg märke till att båda dessa definitioner på mirakel förutsätter att Gud redan är inblandad i skapelsen, kontinuerligt.

Gud engagerar sig i världen genom mer än bara mirakel; även naturliga processer kan hänföras till gudomligt handlande. Som Horton observerar: “När en brännskada läker är det Gud som läker den genom de naturliga processer som han rikligt har skänkt och omsorgsfullt behandlar den med.” (369).

När vi förstår att Gud genom Sin försyn leder och uppehåller våra vardagliga liv bleknar distinktionen mellan det “naturliga” och “övernaturliga. Horton förklarar:

Ofta gör vi åtskillnad mellan naturliga och övernaturliga orsaker, men detta kan också spegla det felaktiga valet mellan att hänföra omständigheter antingen till Gud eller till naturen. Skrifterna vet inte av någonting om en skapelse eller historia som vid något tillfälle är oberoende av Guds verkan. Frågan är inte om Gud är inblandad i alla aspekter av våra liv, utan hur God är inblandad. Så, när det gäller försynen, är frågan aldrig huruvida orsaker enbart är naturliga eller övernaturliga, utan huruvida Guds inblandning i varje moment är genom försynen eller genom mirakel. (369)

De som ser Guds handlingar enbart som mirakulösa ingripanden förminskar hur Gud leder genom sin försyn och skapar ett alltför starkt motsatsförhållande mellan Guds handlande och handlande genom skapelsen. Men när man däremot ser mirakel som ett av många sätt som Gud verkar på, inser man att “även i Guds mirakulösa handlanden verkar han ofta genom medel i skapelsen, men han helgar dem för särskild tjänst” (368).

Om man är besviken över att inte få se “bibelliknande” mirakel i våra egna liv har man missförstått betydelsen av Guds försyn och omsorg för skapelsen. “Det är inte bara när Gud på ett extraordinärt sätt ingriper och upphäver den naturliga ordningen, utan även i hans planering av och trofasthet till denna ordning, som vi har orsak att tacka honom,” skriver Horton. “Inte bara när ens cancer mystiskt försvinner, utan när den besegras genom de otaliga skapade medel som finns, är det i slutändan Gud som är helaren” (369).

Oavsett om vi upplever Guds makt på ett uppenbart mirakulöst sätt, såsom vid ett helande, eller helt enkelt genom hans försyn i att leda kirurgens händer, är Gud oss lika nära, för “det är i honom vi lever, rör oss och är till” (Apg 17:27-28).
 


1 Michael Horton, The Christian Faith: A Systematic Theology for Pilgrims on the Way (Grand Rapids, MI: Zondervan, 2011). Alla citat från Horton i denna artikel finns i The Christian Faith.

 

Översatt av evangeliecentrerat.se

LOAD MORE
Loading