Hela Frankrike, men i synnerhet Paris, försöker komma till rätta med den värsta terrorattacken i landet på länge. Sex attacker, som ägde rum nästan på samma gång, har resulterat i 129 döda och över 350 skadade, och nästan 100 som befinner sig i ett kritiskt tillstånd.
President Hollande, tillsammans med de flesta övriga franska politiska ledare, erkänner att vi befinner oss i krigstillstånd. För bara tredje gången sedan 1955 har man utropat undantagstillstånd, men detta är första gången som det har gällt över hela Frankrike. Gränskontroller har återinförts, gatudemonstrationer har blivit förbjudna, polis och militär närvaro har förstärkts och människor som misstänks ha kopplingar till terroristgrupper eller hatpredikanter har blivit satta i husarrest.
Paradoxalt nog är både rädsla och mod påtagligt, vilket visades när de två självmordsbombarna sprängde sig själva framför entréportarna till Stade de France, där 80 000 åskådare tittade på fotbollsmatchen mellan Frankrike och Tyskland. Först reagerade man med panik och sprang ut på planen, men sedan lämnade man stadion på ett ordnat sätt och sjöng ”Marseljäsen” (Frankrikes nationalsång).
Bruce Hoffman definierar terrorismen i Inside Terrorism med ”att uppsåtligt skapa och utnyttja rädsla genom våld eller hot om våld för att söka politiska förändringar”. Alla terrorhandlingar involverar våld och är särskilt utformade för att ha långtgående psykologiska effekter bortom de omedelbara offren eller föremålen för terrorattacken.
I fallet med attackerna i Paris var avsikten att chockera och genom detta skapa landsomfattande rädsla och oro. Vad viktigare är, ser terrorism, såsom Islamska staten praktiserar den, ingen skillnad mellan civilbefolkningen och militär personal, eftersom deras krig inte främst är mot någon specifik nation eller stat utan mot en kultur.
Hur bör vi reagera som kristna?
1. Sörj med dem som sörjer.
Familjer har förlorat nära och kära; många har blivit allvarligt eller permanent skadade och står inför en osäker framtid. Be för församlingarna i parisområdet där de når ut till familjer, grannar och vänner som fallit offer för dessa attacker, så att de inte bara hjälper dem att återuppbygga sina liv utan också peka på evangeliet om Jesus Kristus.
2. Be för våra ledare.
President Hollande, tillsammans med hans regering, i samråd med hans rådgivare och militära ledare, men också hans politiska motståndare, kommer behöva fatta svåra beslut i de kommande dagarna. Många av dessa beslut kommer ha långtgående konsekvenser, så be därför för vishet så att de i ödmjukhet kan söka främja rättvisa och fred snarare än hämnd.
3. Var fredsmäklare.
Förståeligt nog fruktar Frankrikes stora muslimska befolkning repressalier och urskillningslösa hämndaktioner och våld. Sådan ilska har ofta lett till en upptrappning av våldet. Be att vi kan nå ut till våra muslimska vänner och grannar med vänliga handlingar men framför allt med budskapet om ”Fridsfursten”.
4. Skäms inte för din övertygelse att Gud är suverän.
Historien är full av påminnelser om att fiendens otyglade ilska är det som ger evangeliet möjlighet till framgång. Nyligen läste jag en gripande redogörelse om otaliga muslimer som blivit omvända i David Garrisons bok A Wind in the House of Islam. Många muslimer kan inte känna igen sig i de skandalösa dåd som begås i Islams namn, och detta har varit Guds suveräna medel för att dra hundratusentals av dessa till tro på Jesus Kristus.
Döden är plötsligt verklig. Frågor om ondskan är många när vi står inför otänkbart och urskillningslöst våld. Nu är det tid att förkunna evangeliet om Jesus Kristus som aldrig förr.
Is there enough evidence for us to believe the Gospels?
In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.