×

4 skäl att sluta vara så besatt av himlen

Alex Malarkey, som var en av författarna till The Boy Who Came Back From Heaven, (Pojken som kom tillbaka från himlen) har offentligt erkänt att historien bara var strunt. Han och hans mor har sagt detta ett bra tag, men få märkte det förrän förra veckan.

Hans erkännande gjorde mig intresserad av varför himmelsfärder får så mycket uppmärksamhet. Kristna kanske skulle bli mindre besatta av himlen om vi begrep fyra saker.

1. Vi var aldrig ämnade att komma till himlen.

Gud skapade Adam och Eva för att leva på planeten Tellus. 1 Mos 2:7 säger: ”Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden.” Det hebreiska ordet för människa är ’ādām, och ordet för jord är ’ādāmâ. Gud ville betona vår koppling till jorden, så han sa att vi hette jord. Om detta stämmer är det mest teologiskt korrekta namn du kan ge ditt barn ”Mark” eller ”Sten”. Om du har en flicka kan du testa med ”Sandra”. Gud gjorde oss av stoft från den här världen. Vi är ju faktiskt jordbor!

Om Adam hade klarat sitt prov antar vi att Gud hade gått över till slutet av historien och kommit ner för att leva permanent med oss (Upp 21:1-3). Adam och Eva hade fortsatt leva här, för det hade inte funnits någon anledning att gå någon annan stans. Men Adam gjorde uppror och drog synd och död över hela människosläktet.

Vad händer när människor dör? Deras kroppar och själar blir onaturligt åtskilda; deras kroppar stannar här medan själarna antingen går till himlen eller helvetet. Prisa Gud att de som dör i Kristus kommer till himlen, men glöm aldrig att det inte är så här det var tänkt från början. Enda orsaken till att någon någonsin kommer till himlen är synden. 

 

2. Bibeln säger inte mycket om himlen.

Bibeln berättar om en person som kom till himlen och tillbaka. Han sa att han ”fick höra ord som ingen människa kan eller får tala” (2 Kor 12:2–4). Detta gör mig skeptisk till de himmelsfarare som berättar allting, särskilt när pengar är inblandade.

I Skriften får vi lära oss om himlen från Luk 23:43 (“Idag ska du vara med mig i paradiset”); 2 Kor 5:6-8 (“vara hemma hos Herren”); Fil 1:21–23 (“att bryta upp och vara hos Kristus”); och 1 Thess 4:14 (“så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom”).

Vad säger alla dessa passager om himlen? Ingenting mer än att vi är hos Herren. Det räcker, eftersom det är tillvaron med Jesus som gör himlen till ”himlen”. Om himlen i sig själv är så bra då var det inte så snällt av Jesus att väcka upp Lasarus från de döda. Varför klagade inte Lasarus: ”Men Herre! Jag var ju i himlen! Varför tog du tillbaka mig?” Lasarus var glad att komma tillbaka eftersom Jesus var här, och hans närvaro gjorde deras lilla hörn av Betania till himlen på jorden.

3. Himlen är inte målet.

Bibeln slutar inte med himlen. Jesaja, Petrus och Johannes lovar alla att vår slutdestination är en ”ny himmel och en ny jord” (Upp 21:1; jfr Jes 65:17; 2 Petr 3:13). Ordet ”himlen” här betyder det blå, där flygplan flyger. Poängen med dessa profetior är att Gud ska återställa sin ursprungligt goda skapelse. ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (1 Mos 1:1), och i slutet ska han skapa en ”ny himmel och en ny jord”. Skapelse, sedan ny skapelse. Tyvärr når inte många kristna slutet av denna fras där det står ”ny jord”. De stannar vid ”ny himmel” och antar att det handlar om Guds himmelska boning, och missuppfattar det som att deras destination är att flyga iväg från denna värld och bo med Gud någonstans ovan molnen.

Vi får stor tröst när vi vet att våra nära och kära som blivit frälsta är i himlen. Men vi måste komma ihåg att de ännu inte är helt nöjda. De längtar fortfarande efter någonting mer (se Upp 6:10 där de heliga i himlen “ropade med stark röst: ’Herre … Hur länge ska det dröja?’”). Hur storslaget det än är att vara en kropplös själ i himlen med Jesus, finns det en sak som är ännu bättre: att åtnjuta Jesus som en hel människa på jorden, där det är tänkt att uppståndna kroppar ska bo. Så prisa Gud att de som dör i Kristus kommer till himlen, och prisa Gud desto mer att de är på första etappen i en rundresa.

Känner du spänningen? Vi får inte förringa himlens härlighet, men vi får inte heller tala om denna vistelse så mycket att vi missar Kristi återkomst och vår uppståndelse. Aposteln Johannes visar oss hur vi ska få ihop detta. I Joh 14:1-3 lovar Jesus att gå ”för att bereda plats” för oss. Alltför många kristna stannar där och missar att Johannes senare avslutar tanken. I Upp 21:1-3 ser Johannes denna plats ”den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud”, och: ”Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem”. Jesus tar oss för att vara med honom temporärt. Men i slutet kommer Jesus till jorden för att bo hos oss. Han är Immanuel, vilket betyder ”Gud med oss” (Matt 1:23). Vi får sluta läsa namnet baklänges.  

4. Fixering vid himlen kan tappa bort evangeliet.

Det är ingen slump att nästan hälften av alla ”pånyttfödda” kristna i vår himmelsbesatta kultur inte tror att deras kroppar kommer återuppstå.1 Hur kan de då bli frälsta? Paulus sa ju till de överandliga korinthierna: ”Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös.” Man kan bli mer andlig än Gud, som väckte sin Son från döden. Man kan bli så andlig att man inte längre är kristen.

Den kristna tron är jordnära, fysisk och i ordets mest positiva betydelse: materialistisk. Vår historia börjar i en lustgård och berättar sedan om hur en nation räddades undan fysiskt slaveri till ett land som flödar med mjölk och honung. Den hänger på en förkroppsligad Gud som fysiskt dog och återuppstod, vars offer blir ihågkommet i dopets fysiska vatten, och brödet och bägaren. Historien fullbordas på en ny jord där vi, i Guds närvaro, ska fira Lammets bröllopsmåltid, sätta tänderna i frukten från livets träd och ta stora klunkar ur floden med livets vatten. Från början till slut har den materiella världen en viktig betydelse. Evangeliet om frälsning kanske handlar om mer än skapelsen, men i alla fall inte mindre. Frälsningen kan inte påbörjas utan den.

Malarkeys bok kanske är full av strunt, men titeln hade rätt i en sak. Vi Kristna ska till himlen när vi dör, och vi kommer alla att komma tillbaka. Vi tror inte på Platons dröm om en evig okroppslig himmel. Vi tror på uppståndelsen!


1 “Poll Reveals Few Believe in Physical Resurrection,” Grand Rapids Press (April 8, 2006), D9.

Is there enough evidence for us to believe the Gospels?

In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.
But the Gospels are historically reliable. And the evidence for this is vast.
To learn about the evidence for the historical reliability of the four Gospels, click below to access a FREE eBook of Can We Trust the Gospels? written by New Testament scholar Peter J. Williams.
LOAD MORE
Loading