×

3 sätt att ta vara på ditt julvittnesbörd

Det är den tid då ”Bjällerklang” och ”Nu har vi ljus här i vårt hus” hittar tillbaka till det offentliga medvetandet, tillsammans med mögliga julkrubbor. Det är den tid då den bibliska historien om en länge efterlängtad ankomst på något konstigt sätt blandas upp med den bredare kulturens firande av leksakerna i tomtens säck. För den kristne innebär detta unika möjligheter; det är inte många gånger på kalenderåret då meningen med Jesu ankomst till världen så enkelt kan tas upp i ett samtal.

Men jultiden kommer även med en varning. Om de kristna och församlingen inte aktar sig kan just den händelse som fick en änglaskara att visa sig för enkla herdar börja se ut som lika påhittad som den utklädde tomten i köpcentret.  

Här är några förslag på hur du kan ta vara på ditt och församlingens vittnesbörd denna tid.

1. Behandla den inte som en söt liten saga.  

En av de största fällorna som kristna och församlingar riskerar att hamna i är att framställa vår Herre Jesu inkarnation som om den vore endast en fin saga som ska väcka mysiga känslor för omvärlden. Men Bibeln ger oss inte detta alternativ. Istället förkunnar Kristi ankomst mäktiga sanningar för världen angående dess desperat syndiga tillstånd, Guds förunderliga nåd i att sjösätta en räddningsplan för syndare och behovet av ett gensvar i ånger och tro.

Spädbarnet som låg i krubban “uppehåller alltet med sin makts ord” (Hebr 1:3). Så när vi framställer denna berättelse för icke-troende vänner och familjemedlemmar gör vi dem den värsta otjänst om vi behandlar den som en bland många andra av våra mest älskade sagoklassiker.

2. Träng djupare än grundförståelsen av inkarnationen.

Många idag kanske främst har svårt att tänka sig Jesus som Gud, men i den tidiga kyrkan var det ofta hans mänsklighet som stod på spel. Under den kristna historiens första århundraden fick våra bröder och systrar strida mot allt från doketism till apollinarism, för att bevara läran om Jesu fullkomliga mänsklighet. Detta var faktiskt en så viktig sak att Johannes hade med följande ”test” i sitt första brev: ”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen” (1 Joh 4:2-3). Aposteln ser det alltså som att antikrists ande upptäcks genom att denne förnekar att Jesus är fullkomlig människa.

Utan tvekan bör vi flitigt se till att vi greppar och bekänner varför han var tvungen att ”bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.” (Hebr 2:17). Krubban leder till korset, och vi måste se till, när vi talar om det förra, att vi också kommer till det senare. Barnet i krubban blev Guds korsfäste Son; hur vi behandlar inkarnationen bör också reflektera ett sådant glädjefyllt allvar.

3. Behandla inte inkarnationen som en lära som bara gäller en gång om året.

Tomten och hans släde kanske tar sig till samhället en gång om året, men så ska det inte vara med inkarnationen för oss kristna. Det faktum att ”Ordet blev kött och bodde bland oss” (Joh 1:14) är lika levande och glädjande i juli såväl som i december. Han vars skapelser så tragiskt gjorde uppror och förtjänade hans förbannelse kom faktiskt till vår värld för att få sina välsignelser att flöda lika långt som förbannelsen sträckte sig. Sanningen i detta kommer röra en troendes känslor till Kristus lika mycket i mars som på julnatten. Att behandla denna lära som om den endast spelar roll en gång om året är att misslyckas med att greppa och glädjas i allt som Frälsaren var för oss på jorden och allt han är för oss nu i himlen.  

Detta kanske är den enda månaden på året då omvärlden alls bryr sig om denna storslagna berättelse, men den är kyrkans berättelse varje månad, varje år, tills han återvänder. Medan du och din församling begrundar och förkunnar ”julberättelsen” denna tid, gör detta med all den allvarsamma glädje som inkarnationen kräver. Det finns ingen annan verklighet, ingen annan sanning som fullt kan inneha eller ge glädje till världen.

LOAD MORE
Loading