​Vill Gud att alla kristna ska vara rika?

Allt fler kristna världen över tror att materiell framgång är en rättighet för alla kristna. De tror att Gud vill att de ber om framgång, och förväntar sig det som en säker uppfyllelse av hans löfte. Det finns inget tvivel om att Gamla och Nya testamentena lär att de trogna blir välsignade av Gud.

Men innebär denna välsignelse nödvändigtvis materiell framgång? Kan alla kristna förvänta sig att bli rika? En titt i Bibeln skingrar sådana förväntningar.

Advertise on TGC

Paulus visade ofta att hans lidanden inte omintetgjorde den fullhet han hade i livet. I breven framställer han sitt lidande som en del av beviset på att han var välsignad och kallad av Gud (t.ex. 2 Kor 4:8-8; 6:3-0; 11:13-33; 12:1-10; Gal 6:17). Han beskrev en gång hur ”vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt.” (2 Kor 6:10). I Efesierbrevet, där Paulus skriver från ett fängelse, nämner han rikedom fem gånger – och syftar på evangeliet och alla dess skatter. Han var själv en fattig fånge, som saknade många grundläggande mänskliga nödvändigheter, men han såg sig själv som rik. 

I Filipperbrevet, där Paulus också skrev från ett fängelse, talade han om sina ekonomiska behov:

Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist.

(Fil 4:11-12) 

Han antyder att rikedom inte nödvändigtvis är ett tecken på Guds välsignelse, men förnöjsamhet är det. I detta brev förekommer faktiskt orden för glad, glädje och att glädjas 16 gånger. Han säger att vi alltid ska glädja oss i Herren (Fil 4:4). Detta är också det brev som talar om Guds frid, som övergår allt förstånd (4:7). Så förnöjsamhet, frid och glädje karaktäriserar en sant rik kristen.

För några år sedan gjorde jag en undersökning av alla ställen i Nya testamentet där Jesus hålls fram som en förebild för oss att följa. Av de 29 texter jag tittade närmare på var fyra allmänna uttryck där läsarna ombeds följa Kristus; två handlade om att förlåta som Jesus förlåtit (Ef 4:32; Kol 3:13), och två handlade om ödmjukhet och mildhet (2 Kor 10:1; 11:17). De andra 21 gällde Kristi exempel på tjänande och hans lidanden.[1] Så när Paulus uppmuntrar till generositet ger han Jesus som exempel och säger: “Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika” (2 Kor 8:9). Jesus själv sa: ”en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar” (Luk 12:15). I liknelsen om den rike mannen och den fattige tiggaren Lasarus, som var täckt av sår, är det tiggaren som kommer till himlen medan den rike mannen lider i helvetet (Luk 16:19-31). Vi kan med säkerhet dra slutsatsen att Nya testamentet inte inkluderar materiell framgång i sin beskrivning av vad det i grunden innebär att vara en Kristi efterföljare.

Mer fara än välsignelse

För det tredje tycks Nya testamentet framställa rikedom mer som en fara än en välsignelse. Det betonar att rikedom är mer farligt än någonting man bör vilja ha. Jesus slog an tonen för denna betoning då han sa: ”Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. (Luke 18:24-25). Det här citatet finns med i alla de tre synoptiska evangelierna. Men hur ofta hör vi predikanter upprepa detta idag? Jesus understryker sin undervisning om rikedomens faror i liknelsen om den rike mannen som hade åkrar och samlade tillräckligt med rikedom för att få en trygg och bekväm pension. Han kallas ”dåre” när han dör. Jesus förklarar genom att säga: “Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud” (Luke 12:16-21). När Jesus evangelistiskt kallar blivande lärjungar att förneka sig själva, ta upp korset och följa honom varnar han samtidigt: ”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Mark 8:36). Om vi försummar denna sida av Kristi kall när vi predikar evangeliet gör vi oss skyldiga till att förvränga evangeliet precis som de liberala gjorde i en tidigare generation.

Vänder vi oss till 1 Tim 6 finner vi fler varningar om rikedomens faror. Paulus säger att det är rätt att vilja ha grundläggande förnödenheter som mat och kläder: “Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det.” (1 Tim 6:8). Utöver detta är rikedom ingen stor grej. Paulus säger: ”Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån.” (6:6-7). Det är inte livsviktigt att vara rik, utan att vara gudfruktig och nöjd. På andra ställen säger Paulus att han är nöjd även när han lider: “Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.” (2 Kor 12:10). Idén om styrka i svaghet är ytterligare en försummad biblisk lära idag.

Låt oss gå tillbaka till varningarna. I 1 Tim 6:9–10 säger Paulus:

Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

En annan stark varning kommer i liknelsen om såningsmannen där Jesus talar om säden som hamnar bland tistlar: “Världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.” (Mark 4:19). Dessa två starka varningar talar om för oss hur begäret efter rikedom kan orsaka stor skada genom att lura oss att ge upp Guds väg för vägen till så kallad rikedom. Tyvärr finner vi så många idag som trillat i just dessa fällor. De har förstört sina andliga liv och dömt sig själva till ett olyckligt liv. Med tanke på dessa så starka varningar om farorna med att vilja bli rik, och med så många vars liv har blivit förstörda på detta sätt, bör predikanter vara noga med att inte tända upp detta begär genom att utlova rikedom åt sina åhörare.

Skatter i himlen

Samtidigt har Bibeln inte en helt negativ syn i frågan om rikedom. Jesus sa: ”Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.” (Matt 6:20). Detta säger Jesus om vad man ska göra med rikedomar. Han använder ett språk som är likt det affärsmän använder och råder oss att göra den smartaste investeringen i den allra säkraste platsen: himlen. Predikanter bör uppmuntra kristna att eftersträva evig framgång.  

I 1 Tim 6 ber Paulus också de som är rika att vara rika i generositet: “Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.” (6:18–19). Vi investerar i Himmelsbanken genom att ge till de behövande. Tidigare såg vi att Paulus sa i 1 Tim 6 att rikedom är mindre viktigt än gudfruktighet och förnöjelse. Nu säger han att frikostig generositet också är viktigt. Allt det Bibeln lär om givande visar att detta är en av de stora ambitioner som en biblisk kristen ska ha i livet. Paulus sa att de kristna i Makedonien ”Mycket enträget bad … oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga.” (2 Kor 8:4).

Paulus uppmanade de kristna i Korinth att ge till de behövande i församlingen i Jerusalem: ”Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika.” (2 Kor 8:13). I en värld av skriande ojämlikhet, ger vi generöst för att ge ett visst mått av broderlighet och jämlikhet. Detta akuta behov av broderlighet i världen har lett många kristna att besluta sig för att anta en enkel livsstil – undvika utsvävningar och ge så mycket som möjligt till Guds verk och till de behövande. Som någon har sagt: ”Vi lever enkelt så att andra helt enkelt kan få leva.” Till stöd för denna idé om en enkel livsstil hänvisar vi till Jesu uttalande: ”Samla inte skatter på jorden” (Matt 6:19).

Exempel och hjälte

För det sjätte: många av Nya testamentets hjältar och överlåtna människor var fattiga. Jesus är det främsta exemplet och hjälten. Han blev fattig så att vi skulle bli rika (2 Kor 8:9). Han ”utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt” (Fil 2:7). En del säger att Jesus tog på sig förbannelsen så att inte vi skulle behöva leva under den, och därför kommer vi inte lida som han. Men på båda dessa ställen framhålls Jesus som exempel för oss att följa. Paulus säger t.o.m. att han önskar att han ”delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom” (Fil 3:10). Det finns ett djup av enhet med Kristus som vi endast får erfara när vi lider som han. Och för oss är enhet med Kristus den största rikedomen.

Många av Jesu berömda efterföljare i Nya testamentet var fattiga. Makedonierna var hjältar för att de gav trots sin fattigdom: ” Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga.” (2 Kor 8:1-3). Dessa fattiga kristnas givande beskrivs som rikt. På ett ställe där Jakob förmanar församlingen för att de ser de rika som överlägsna de fattiga säger han: ” Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom?” (Jak 2:5). De fattiga troende var i själva verket rika!

I breven till de sju församlingarna i Uppenbarelseboken är det bara två församlingar som inte blir förmanade. Båda beskrivs sakna vad världen ser som materiell framgång. Den första är församlingen i Smyrna. Ängeln talar om deras ”fattigdom” och säger sedan genast: ”Men du är rik” (Upp 2:9). Den andra är församlingen i Filadelfia, vars ”kraft är ringa” (Upp 3:8). De var två sällsynta exempel på församlingar med en livsstil som fick Guds godkännande i en tid av mycket kompromiss. Och de var fattiga och kraftlösa! Är det inte intressant hur de fattiga kristna i dessa bibelställen beskrivs med ord som får det att låta som att de är rika? Känslan av att vara rik utgör en viktig aspekt av den kristnes identitet. Om vi är nöjda och glada med vår identitet kommer vi med säkerhet vara nöjda och glada människor.

Moderförsamlingen i Jerusalem bestod främst av fattiga, så andra församlingar var tvungna att hjälpa dem. Det finns ingenting som säger att de var fattiga på grund av de hade någonting fel i deras tro eller handling. Det var en tid av ekonomiska svårigheter i Jerusalem, kombinerat med det faktum att många pensionärer förlorade sitt socialbidrag när de blev kristna. Därför hade de kristna i Jerusalem stora ekonomiska behov som kristna i andra delar av världen mötte genom sina gåvor till missionärerna.

Det stämmer att Gamla testamentet utlovar framgång som välsignelse för att man varit trogen Gud (t.ex. 5 Mos 28:11). Men vi måste komma ihåg att dessa löften gavs åt en rättfärdig nation under det gamla förbundet. Gamla testamentet beskriver ofta hur rättfärdiga individer fick lida i denna nation och hade det svårt med det faktum att de ogudaktiga fick framgång medan de inte fick det. Många av klagopsalmerna nämner denna kamp. Psalm 73 är en klassiker. Här brottades Asaf med att han inte fick någon framgång, samtidigt som han såg de ogudaktigas framgång, och lösningen kom endast när han insåg att Gud kommer döma de ogudaktiga rättvist. Jobs och Habackuks böcker belyser tron hos genuint gudfruktiga människor som hedrar Gud genom att aldrig sluta lita på honom trots svåra lidanden. Gamla testamentet försäkrar då inte framgång för de rättfärdiga. Faktum är att det, likt Nya testamentet, även ofta varnar för farorna med framgång (t.ex. 5 Mos 6:10–25; 8:11–20; 32:15-18).

Till sist: Historien visar att en del av församlingens största tillväxtperioder var när de kristna var riktigt fattiga och hade det svårt. Så var det alldeles nyss i Kina, Nepal och Korea (under församlingens tidiga år) och nu i Iran där man ser stor tillväxt. Många goda egenskaper, som barnlik förtröstan växer lättast hos de som är fattiga. Detta är ett skäl till att Kristus sa att det är så svårt för de rika att komma in i Guds rike.

Guds plan

Utan tvekan lär Bibeln att trogna människor som är rika har en viktig roll i Guds plan. En del exemplariska människor i Bibeln, som Abraham (1 Mos 13:2), Barsillaj (2 Sam 19:32), sunemitiskan som hjälpte Elisa (2 Kung 4:8) och Josef från Arimatea (Matt 27:57), beskrevs särskilt som rika. Efter att ha sagt att de rika inte får vara högmodiga, säger Paulus att “Gud … rikligt ger oss allt att njuta av” (1 Tim 6:17). Att njuta av sådant som kan köpas för pengar är inte nödvändigtvis fel. Samtidigt är det viktigt att se att var och en av dessa fyra gudfruktiga, rika människor som nämns berömdes för sin generositet.

Rika kristna kan hedra Kristus särskilt genom att vara ödmjuka, generösa och gudfruktiga samtidigt som de är rika. Fattiga kristna kan hedra honom särskilt genom att vara nöjda, fulla av tro, generösa och gudfruktiga samtidigt som de är fattiga. Det är tydligt i Bibeln att rikedom är mycket mindre viktigt än förnöjsamhet, glädje, helighet, kärlek och generositet. Människor som har dessa egenskaper är, enligt Bibeln, sant framgångsrika, oavsett om de ekonomiskt sett är rika eller fattiga.[2]

[1] Se Ajith Fernando: “Jesus: The Message and Model of Mission”, Global Missiology for the 21st Century, red. William D. Taylor, (Grand Rapids: Baker Academic, 2000), ss. 209-210.

[2] Se Jonathan Lunde & Craig Blomberg: Christians in an Age of Wealth: A Biblical Theology of Stewardship (Grand Rapids: Zondervan, 2013) för en diskussion om många frågor som denna artikel tar upp.

Översatt av evangeliecentrerat.se