Om du vill hitta ett sätt att kritisera Skriftens auktoritet finns det oändliga valmöjligheter. Det finns historisk kritik (t.ex. “många av dessa böcker är förfalskningar”.) Det finns logisk kritik (t.ex. ”Evangelierna motsäger varandra”). Det finns moralisk kritik (t.ex. “Gud är omoralisk när han beordrar att hela städer slaktas”). Och så finns det hermeneutisk kritik (t.ex. “ingen kommer överens om vad Bibeln betyder”).
Men på senare år har en mer grundläggande utmaning uppstått. Alla de olika kritiksätten ovan är i grund och botten samma sak; alla argumenterar för att Bibelns ord inte är sanna. Men denna nyare och mer grundläggande utmaning handlar inte om huruvida Bibelns ord är sanna, utan huruvida vi har Bibelns ord över huvud taget.
I kärnan för denna utmaning ligger det faktum att vi endast har handskrivna kopior av dessa böcker som vi så högt värderar. Och i själva verket har vi bara kopior av kopior av kopior. Och med tanke på att människor som skriver gör misstag, och att överföringsprocessen inte var perfekt — hur kan vi då vara säkra på att dessa texter har blivit bevarade? Hur kan vi vara säkra på att vi faktiskt har Skriftens ord?
Bart Ehrmans bästsäljande bok: Misquoting Jesus fokuserar på denna fråga angående Nya Testamentets text:
Varför säga att autograferna (d.v.s. originalmanuskripten) var inspirerade? Vi har inte originalen! Vi har bara kopior som är fulla av fel, och den stora majoriteten av dessa ligger på flera århundradens avstånd från originalen och skiljer sig från dem … på tusentals sätt.
Om Ehrman har rätt, så har han upptäckt någonting som på egen hand skulle kunna kullkasta hela den kristna tron. Vi behöver inte kritisera innehållet i Nya Testamentet om vi inte ens har Nya Testamentet!
Men är detta argument övertygande? Jag tycker inte det. Det finns två områden det kan utmanas på: (1) autografernas roll och (2) korruptionsgraden i de existerande handskrifterna.
Autografernas roll
Ehrmans fokus på autograferna (eller deras frånvaro) är inte ovanligt i dagens kritik av Bibelns auktoritet. Men denna sortens argument skapar ofta intrycket (även om det är oavsiktligt) att autograferna är själva ursprungstexten — nästan som om ursprungstexten var ett fysiskt objekt som gått förlorat.
Men ursprungstexten är inte ett fysiskt objekt. Autograferna innehåller ursprungstexten men ursprungstexten kan existera utan dem. En text kan bevaras på andra sätt. Ett av sätten kan vara att ursprungstexten bevaras i ett flertal handskrifter. Med andra ord, även om en enda överlevande handskrift inte innehåller (hela) den ursprungliga texten, kan ursprungstexten finnas tillgänglig för oss i flera handskrifter.
Men det är bara möjligt att bevara ursprungstexten i ett flertal handskrifter om det finns tillräckligt många av dessa handskrifter för att försäkra oss om att ursprungstexten blivit bevarad (någonstans) i dem. Och genom Guds försyn är Nya Testamentet helt i en klass för sig när det gäller antalet handskrifter. Även om det exakta antalet varierar har vi för tillfället över 5 500 handskrifter av Nya Testamentet bara på grekiska. Inget annat dokument från antiken kommer ens i närheten.
Även om vi inte har autograferna i vår ägo bekräftar textforskare att denna stora mängd handskrifter gör att vi har tillgång till ursprungstexten. Eldon Jay Epp säger: “Poängen är att vi har så många handskrifter av NT … att den ursprungliga läsarten finns någonstans i vår breda samling material.”
Gordon Fee instämmer: “Den stora mängd material som finns tillgänglig för NT-textkritiker … är till deras fördel, för med ett sådant överflöd av material kan man vara rimligen säker på att ursprungstexten finns någonstans i den.”
Visst kan man undra varför Gud valde att bevara texten på detta sätt. Varför inte bara bevara autograferna? Varför lät Gud inte bara kristna behålla autograferna, inlåsta i ett valv någonstans? Jo, ett svar är att autograferna i så fall osannolikt hade överlevt ända till idag, särskilt om de användes regelbundet.
Men det är också möjligt att Gud inte velat att autograferna skulle överleva. Man kan ju tänka sig hur lätt (och fort) sådana dokument skulle bli föremål för beundran, om inte tillbedjan. De kanske hade blivit som Gideons efod (Dom 8:27) – en god gåva som folket börjar behandla som avgud.
Givetvis vet vi inte säkert varför Gud inte, genom sin försyn, bevarade autograferna. Men på ett sätt är det passande. Det påminner oss om att Guds Ord, likt Gud själv, inte är begränsat till en fysisk plats eller ett fysiskt objekt. Det är ett Ord som inte hålls instängt. Det är ett Ord som går ut.
Korruption av handskrifterna
Om det är så som vi just sett, att det finns goda skäl att tro att ursprungstexterna finns bevarade genom hela handskriftstraditionen (i motsats till inneslutet i en enda handskrift), då kvarstår frågan om hur vi kan hitta ursprungstexten. Hur märker vi skillnaden mellan ursprungstexten och förändringar eller korruptioner? Kan man ens göra detta?
Ehrman vill mena att det inte går. Han är skeptisk därför att de kopior vi har är “fulla av fel” och innehåller “tusentals” skillnader. Med andra ord är handskrifterna i ett så dåligt skick, så fulla av förvanskningar att ingen metod skulle kunna få ut ursprungstexten från dem.
Men det här är också en enorm överdrift. Även om det visst finns många, många textvarianter (hundratusentals, faktiskt) är huvudpoängen att den allra största majoriteten av dessa förändringar är mindre och obetydliga – t.ex. stavfel, att man använt synonymer och ändrat ordföljden. I slutändan ändrar inte dessa textens innebörd, egentligen.
Givetvis finns det mer egentliga textvarianter (mycket färre i antal) som faktiskt förändrar textens betydelse. Men dessa förändringar hade bara utgjort något problem om vi inte kunnat identifiera dem som förändringar. Eller, med andra ord, dessa typer av varianter skulle bara vara ett problem om vi kunde anta att var och en av dem var lika livskraftig som alla andra.
Tack och lov kan textforskare bestämma, med en relativ grad av säkerhet, vilka av dessa läsarter som var ursprungliga och vilka som inte var det. Det finns fortfarande några gråzoner, några exempel där det är oklart vilken man ska välja. Men i allmänhet kan vi ha stort förtroende för att de ord vi läser är orden från ursprungsförfattarna.
Historiskt är kristna försäkrande utlåtanden om Bibelns auktoritet ofta uttryckligen begränsade till “autograferna”, av uppenbara skäl. Bibelns auktoritet gäller inte vad senare avskrivare kan råka skriva ner – den gäller vad Bibelns författare faktiskt skrev.
Men betyder avsaknaden av autografer att sådana utlåtanden om Bibelns auktoritet är meningslösa? Nej, för auktoriteten ligger inte i ett fysiskt objekt, utan i ursprungstexten. Och ursprungstexten har blivit bevarad på ett annat sätt, nämligen genom den mängd av manuskript som finns.
Översatt av evangeliecentrerat.se
Is there enough evidence for us to believe the Gospels?
In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.