Romersk-katolsk ekumenik: Låt de evangeliska kristna i Italien komma till tals

Det kanske är en överdrift att kalla det ”historiskt”, men det som skedde den 19 juli [2014] blev en milstolpe i de 150 år som evangelisk kristendom funnits i Italien. För första gången någonsin skrev nästan 100 % av alla italienska evangeliska församlingar (85 % av de 500 000 italienska protestanterna) under ett gemensamt utlåtande där vi förstärkte vår evangeliska överlåtelse till Jesu Kristi evangelium. Detta utlåtande ger bibliska kriterier för att bedöma det ökande ekumeniska trycket från Romersk-katolska kyrkan som vill utvidga sin katolicitet, på bekostnad av Bibelns sanning.

Aldrig förr har evangeliska kristna i Italien nått fram till en så stor konsensus och talat med en och samma röst i ett så viktigt ämne. Församlingarna som stod bakom detta utlåtande representerar helheten av evangeliska kristna som har en konservativ protestantisk teologi och ett starkt engagemang för evangelisation.

Advertise on TGC

Ingen minoritetsrapport

Italien är unikt. Vatikanstaten ligger ”i” Italien och utövar ett stort inflytande. Katolska kyrkan har varit en betydande religiös, kulturell och politisk makt i århundraden. Religiösa minoriteter har blivit förföljda i åratal. Den italienska reformationen gav kyrkan en del framstående män på 1500- och 1600-talet (som Peter Martyr Vermigli, Girolamo Zanchi, och Francesco Turretini) men förhindrades från att slå rot i landet. Än idag är det en obalanserad situation, där katolska kyrkan åtnjuter otroliga förmåner medan andra religiösa grupper blir diskriminerade. Evangeliska kristna i Italien har många skäl att bli bittra. Men det är inte därför vi skrivit detta utlåtande. Med detta dokument förmedlar vi att vår bedömning inte är ett resultat av historisk frustration. Vi vill se på katolicismen utifrån bibliska principer. Det är inte en minoritetsrapport. Målet är att ge en verkligt biblisk rapport. 

Evangeliska kristna i Italien blir alltmer förbryllade över hur evangeliska kristna världen över förhåller sig till katolska kyrkan, och särskilt påven Franciskus. En del analys baseras på personliga intryck eller det skenbart evangeliska språk som påven slänger sig med, eller knapphändiga informationssnuttar som bortser från hur komplicerad katolicismen är. Det råder mycket naivitet och ytlighet. Det stora evangeliska protestantsamfundet måste lyssna på sina italienska bröder och systrar som ser katolicismen inifrån och som har lång erfarenhet av att handskas med hela dess ideologiska och symboliska makt.

'Evangeliska kristna i Italien om den samtida katolicismen'

Här är texten i dess helhet:

På initiativ av Italienska Evangeliska Alliansen har Pingstkyrkofederationen, Assemblies of God i Italien, den Apostoliska kyrkan och Pingstförsamlingarna suttit ner tillsammans i Aversa den 19 juli 2014 på det pentekostala religionsuniversitetet och diskuterat ”Romersk katolicism utifrån ett evangeliskt perspektiv”. Detta då vi blivit uppmärksammade på att nationella och internationella evangeliska- och pingstsammanhang på sistone har öppnat upp för ekumenik med Romersk-katolska kyrkan och dess nuvarande påve. Utan att fälla någon dom över individer och deras tro, tror vi ändå att det är oförenligt med Skriftens undervisning att ha en kyrka som fungerar som medel för frälsning och som håller fram andra figurer som förmedlare av nåd. Guds nåd kommer till oss genom tro allena på Jesus Kristus allena (Ef 2:8) och utan inblandning från andra medlare (1 Tim 2:5).

Vi tror även att det är oförenligt med Bibelns undervisning att ha en kyrka som tog sig friheten att lägga till dogmer (som dogmerna om Maria) till den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Jud 3; Upp 22:18).

Vi tror även att det är oförenligt med Skriftens undervisning att en kyrka har en politisk stat som centrum – ett arv från en ”kejsarkyrka”, som den fått titlar och förmåner av. Kristna församlingar måste sluta ta efter ”den här världens furstar” och följa Jesu exempel, som kom för att tjäna och inte för att bli tjänad (Mark 10:42-45).

Vidare tror vi också att det som ser ut att likna evangelisk tro och andlighet i vissa sektioner av katolicismen inte i sig själva ger skäl till hopp om en sann förändring.

Med alla de bestående teologiska och etiska skillnaderna i åtanke, kan vi varken initiera eller förespråka ekumeniska initiativ vad gäller Romersk-katolska kyrkan.

Vi inbjuder alla evangeliska kristna på nationell och internationell nivå att utöva en sund, biblisk urskiljning (1 Joh 4:1) utan att falla i unionistiska initiativ som går emot Skriften och istället förnyar sitt åtagande att ta evangeliet om Jesus Kristus till hela världen (Matt 288:18–20).

Varför ”Försonad mångfald” inte är rätt väg att gå

“Försonad mångfald” är en fackterm inom ekumenisk teologi som myntades av den lutherske teologen Oscar Cullmann på 1900-talet. Fler och fler evangeliska kristna tror att detta är rätt väg att gå. I grund och botten betyder det att man är ense om att vara oense och att man accepterar sin ekumenikpartner som den är.

Men den katolska kyrkan är inte bara ett samfund. Det är en kyrkostat med en monark, som gör politiska anspråk och har en armé. Den har aldrig avsagt sig någon av de obibliska dogmer den haft genom tiderna och har all apparatur på plats för att fungera som ett riktigt kejsardöme. Kan vi verkligen säga att vi accepterar skillnaderna med ett sådant väsen? Evangeliska kristna bör ju påpeka det faktum att vi är förenade med de som tror på Kristus allena för sin frälsning, men vi bör fortfarande se katolska kyrkan som en institution i behov av radikal reformation i enlighet med Guds Ord. Det finns ingen ”försonad mångfald” med synd, uppror och ” tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud.” (2 Kor 10:5). Snarare motsatsen!

Om evangeliska kristna använder sig av ”försonad mångfald”-approachen till katolska kyrkan sådan som den är kommer de upphöra att vara en profetisk, evangelisk röst, och de kommer bara bli del av den religiösa kakafoni som råder idag. Bibeln varnar Guds folk från att slå sig ihop med ”den brutna rörstaven … [som] när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den ” (2 Kung 18:21). Bibliskt talat missförstår ”försonad mångfald” totalt hur katolska kyrkan verkligen är beskaffad och misslyckas med att vara trogen uppdraget att bevara enhet i biblisk sanning och kärlek.