Kortfilmen Most gick upp på vita duken för mer än tio år sedan. En mycket rörande film som handlar om en ensamstående pappa som lever med sin son i Tjeckien. De lever ett enkelt liv, men är nöjda med hur de har det. Fadern arbetar som bromaskinist—han är ansvarig för att höja och sänka en massiv klaffbro som låter båtar och tåg komma förbi på bestämda tider. En dag är pojken vid bron med sin far. Han leker utanför och upptäcker att ett tåg snabbt närmar sig stationen.
Det är en timme för tidigt. Bron är uppfälld. Och tåget rusar rakt emot den.
Han ropar och skriker utanför fönstret till det lilla båset som hans far sitter i, men förgäves. Tåget har snart inte mycket spår kvar att åka på och bron behöver fällas ner. Hundratals människor kanske är ombord. Så pojken beslutar sig för att manuellt sänka bron genom att dra i en spak nära spåret. Hjärtat fastnar i halsgropen när han plötsligt råkar falla ner i kugghjulsväxeln, som får bron att röra sig.
En serie tunga kugghjul av metall och spakar omger hans kropp på alla sidor. Fadern ser någonting i ögonvrån och vänder sig om—bara för att se sin son ramla ner i växellådan och ligga där, hjälplös.
Då går det upp för honom: Om han fäller ner bron kommer kugghjulen att krossa pojken.
Lämnad utan något annat val än att döda sin pojk, gråter, skriker och slår han mot väggen. Med bara en liten stunds betänketid, drar han motvilligt i spaken. Han hör kugghjulen vända sig och ger ifrån sig ett avgrundsvrål. Sedan går kameran över till att visa oss en gripande bild på pojkens livlösa kropp. Hundratals människor på tåget blev räddade, men till det högsta priset för fadern. Han dödade sin son.
En annan utväg
Tänk dig nu samma scenario, fast med en liten ändring. Pojken trillar i kugghjulsväxeln och tåget rusar mot den uppfällda bron. Men nu har fadern två spakar: en som sänker bron och dödar sonen (som i ursprungsscenariot) och en som leder in tåget på ett annat spår över en annan, parallell bro. Det skulle vara rena galenskapen om fadern hade valt den första spaken och dödat sin son när den andra spaken finns där. Varför döda sin son när den andra spaken kan rädda både passagerarnas och sonens liv? Ett sådant beslut hade varit helt fasansfullt. Bara ett monster skulle ha valt den första spaken.
Men ändå är det så här religionspluralister framställer Gud.
“Alla religioner är sanna.”
“Alla religioner leder till Gud.”
“Alla vägar bär till samma mål.”
Även om jag förstår grundtanken hos inklusivismen, så skildrar denna tanke en ond Gud. Religionspluralister förkastar ofta exklusivistiska ställningstaganden för att dessa framställer Gud som grym, som bara gett oss en väg för att nå honom. Men om alla religioner är sanna, är Gud grym. Och inte bara grym—Gud är en inkompetent, kosmisk barnmisshandlare. För om religionspluralism är sant, då är Gud som fadern i det andra scenariot. Han såg tåget komma, ändå valde han att dra i den första spaken och döda sin son istället för att dra i den andra spaken.
Är Gud grym eller inkompetent?
Om islam, buddhism, zoroastrism och alla andra världsreligioner är sanna vägar till Gud, varför behövde Gud då döda sin Son, Jesus, för att öppna en väg så att människorna kan komma till honom? Blotta tanken på att det skulle finnas flera vägar är absurd och förolämpar Gud. Den målar en bild av en Gud som egentligen bara är grym. Han sände Jesus till världen för att leva ett miserabelt liv, föraktad, förkastad, fattig, förrådd, förnedrad, sörjande, och till sist torterad och dödad, för att bana väg för människor att kunna lära känna honom. Men ändå visste han samtidigt att islams fem grundpelare eller den ädla åttafaldiga vägen kunde göra samma sak för de som följer den. Vilket slöseri! Jesu liv—Guds frälsningsplan—blir då helt onödigt, för samma resultat kan uppnås genom att helt enkelt hålla sig till reglerna i vilken världsreligion som helst. Då är Gud inte bara grym utan också inkompetent, eftersom han sjösatte den sämsta möjliga frälsningsplanen.
Men Gud är inte grym. Han är inte inkompetent. Han skulle aldrig döda sin Son i onödan. Han skulle aldrig sjösätta en löjlig eller grym plan för att rädda mänskligheten. Alltså kan religiös pluralism inte vara sann. Detta är inte ett bevis för att kristendomen är sann, men det visar att inte alla religioner kan vara sanna, för om de var det, skulle Gud inte vara kärlek.
Översatt av evangeliecentrerat.se
Is there enough evidence for us to believe the Gospels?
In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.