Under åren har jag lagt märke till att det är en del förkunnare som gör sitt bästa för att betona helgelsen, men missar att lägga samma betoning på Guds nåd och att han tar emot oss, trots våra synder. Andra förkunnare gör sitt bästa för att undvika lagiskhet och bara glädjas i nåden, men undviker då helst att kalla människor till nära, krävande självrannsakan och djup omvändelse. Men 1700-talspastorn John Newton är riktigt bra på att lägga samma vikt på självrannsakan och nåd.
I förra artikeln såg vi Newton visa oss några starkt överbevisande sätt att rannsaka vårt inre. Han säger att kristna lägger alldeles för lite tid och möda på att rannsaka sig själva och att försöka växa i helgelse, i Andens frukt. Men gör inte en sådan nära rannsakan att vi alltid kommer känna oss otillräckliga, skamsna och skyldiga? Nej, för Newton ser att en djupare insikt om synd leder till desto större glädje i nåden. Ingen var bättre än Newton på att uppmana människor att “använda nådens evangelium” på hjärtat och så förvandla det. Här är två saker jag lärt mig från Newton genom åren, om hur man ska göra detta.
Människor försöker ofta fylla sina hjärtan med faran i vad de gör. Du kan säga till dig själv: Om jag fortsätter detta kommer jag att få problem. Det må vara sant och kan vara bra “luktsalt” för att få dig att inse ditt problem. Men om detta är allt du säger till ditt hjärta kan det visserligen bända lite på järnet, men hjärtat blir aldrig verkligt mjukt och permanent förvandlat. Motivationen är i grund och botten självisk och ger bara kortsiktig förändring.
Vi måste gå djupare till det enda varaktiga sättet att förvandla våra hjärtan—för dem till Guds radikala, dyra nåd i Kristus på korset. Du visar ditt hjärta vilka oändliga djup han gick till för att befria dig från synden och dess fördömelse. Detta fyller dig med en insikt, inte bara om hur farlig synden är, men också hur bedrövlig den är. Tänk på hur otacksam den är, tänk på hur din synd inte bara är mot Guds lag utan även mot hans hjärta. Låt ditt hjärta smälta av vetskapen om vad han gjort för dig. Skälv inför vetskapen om hur värdig han är—värdig all ära.
En annan mäktig tanke från Newton är denna: Vi syndar inte bara utifrån en upprorisk önskan att vara våra egna herrar, utan även för att vi ser till saker vid sidan av Gud som kan förnöja och uppfylla oss. Medan Newton var bra på att påpeka risken med att ha för låg eller lätt syn på sin synd, var han även bra på att påpeka det motsatta problemet—ett alltför svagt grepp om vad Jesus har gjort för oss. Newton skrev till en man som var modfälld:
Du säger att du finner det svårt att tro att det stämmer överens med Guds renhet att ta emot eller använda ett sådant monster som du. [När du tänker såhär] uttrycker du inte bara en låg syn på dig själv, och det är riktigt att ha, men du uttrycker även en alltför låg syn på Frälsarens person, gärning och löften, som helt klart är fel att ha. … Satan förklär sig till en ljusets ängel. Ibland erbjuder han att lära oss ödmjukhet; men även om vi önskar vara ödmjuka, vill jag inte lära mig det i denna skola. Hans premisser kan vara riktiga: vi är vidriga, usla varelser—men så drar han förfärliga slutsatser utifrån dem; och vill lära oss att vi därför bör ifrågasätta antingen Kristi makt, villighet eller trofasthet. Ja, det är gott att vi klagar, så länge detta springer ur en avsky för synden; men ofta, när vi går in för att undersöka klagomålen närmare, ser vi så mycket egenvilja, självrättfärdighet, otro, högmod och otålighet inblandad, att de inte är mycket bättre än den värsta ondska vi kan klaga över. … Du har inte, du kan inte ha, någonting i Guds ögon, förutom det du hämtat från Jesu rättfärdighet och försoning. Om du kunde ha honom mer ständigt i tankarna, skulle du må bättre. Han skulle bli mer hedrad. … Låt oss be att vi får kraft att följa apostelns, eller snarare Herrens befallning genom honom: Gläd er alltid i Herren, än en gång säger jag: Gläd er. Vi har lite att glädja oss över i oss själva, men vi har både rättighet och goda skäl att glädjas i honom. (“Letter XI, to the Rev. Mr. S.,” Works of John Newton, Vol. 6, 185-187)
För att växa till i nåden måste vi hålla oss medvetna om att vi både är syndare och också älskade barn i Kristus. Vi behöver en hög och riktig uppfattning om vår synd inför Gud och en djup och grundlig uppfattning om vår förening med och vårt upptagande i Kristus.
I slutändan är det evangeliets glädje och under som kommer att förvandla dig permanent.
Översatt av evangeliecentrerat.se
Is there enough evidence for us to believe the Gospels?
In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.