Jakob 3 varnar oss om att missbruka tungan. Jakob börjar i v. 1 med att säga att inte många av oss borde bli lärare, för att vi kommer att få en strängare dom. Hans första bild av hur vi alla begår “många fel” (v. 2) är vår “lilla lem,” tungan (v. 5). Som en liten eld kan leda till en stor skogsbrand (v. 5), kan på samma sätt tungan antända hela vårt liv (v. 6). Den går inte att tämja, den är ostyrig och full av dödligt gift (vv.7-8). Samma tunga kan välsigna Gud och förbanna de som är Guds avbild (vv. 9-10). Som Jakob säger: “Så får det inte vara, mina bröder” (v. 10).
Hur kan vi sätta missbruket av tungan till evangeliets återlösande kraft?
Sinclair Ferguson pekar på Kristus, vår tyste frälsare och ställföreträdares gärning och exempel:
Han stod tyst på grund av alla ord som gått ut från våra läppar; för varje ord som ger Gud tillräcklig anledning att fördöma dig för all evighet, för att du förbannat honom eller hans avbild.
Herren Jesus kom till världen för att bära Guds dom över de synder vi begått med våra tungor. När han stod inför översteprästen och Pontius Pilatus’ domstol, godtog han att dömas som skyldig.
Men skulden var min. Han bar i sin kropp mina läppars och min tungas synd upp på korsets trä.
Önskar du att du kunde kontrollera tungan bättre? Vill du följa Jesu exempel? Då behöver du förstå att han först är Frälsare och sedan ett Exempel. Du behöver bli medveten om dina läppars synd, komma till honom, och säga:
Gud var nådig mot mig, en syndare.
Tack för att Jesus kom i tystnad
så att han kunde ta straffet för allt missbruk av min tunga.
Och när du vet att han tagit Guds dom och vrede mot vart och ett av dina syndiga ord, kan du inte annat än att komma till honom och säga:
O giv mig tusen tungors ljud att prisa Jesu nåd.
Han kan besvara den bönen, och dess medföljande önskan:
Blive mig en dubbel bot, emot synd och lagens hot.
All synd kan bli botad, borttvättad! Kristus kan befria dig från att missbruka tungan. Och när du kommer till honom medveten om denna synd, upptäcker du vilken härlig Frälsare han är. När du väl är befriad—dock inte helt perfekt och förhärligad—förkunnar din tunga nu sin lovsång. När du lyfts upp från den djupa dyn är nu en ny lovsång till din Gud på dina läppar. Då hör man inte bara ett annat ordförråd, utan man hör dig även tala med en annan dialekt. Detta är vad som ger ett varaktigt intryck av Kristi kraft och nådens förvandling på ditt liv.
Ferguson berättar att då han är från Skottland men tjänar i USA, får han ofta frågan var han kommer ifrån—hans dialekt visar att han är från ett annat land.
Detta är verkligen en liknelse om vad som är möjligt för Guds folk, om hur vi använder våra tungor. Med Guds nåd lär vi oss tala med en Jesuslik dialekt.
Hur du talar som kristen är, när allt kommer omkring, kanske ingenting som folk talar om när du är i närheten. Snarare är det de frågor som diskuteras när du lämnat rummet. “Var kommer han ifrån?” “Vet du var hon har sin tillhörighet?”
Talar du som någon som “låter” lite som Jesus för att du funnit förlåtelse och förnyelse i Kristus, efter att ha blivit brusten i ditt samvete över din syndiga tunga, och för att hans Ord nu rikligt har sin boning i dig?
—Sinclair B. Ferguson, “The Bit, the Bridle, and the Blessing,” i The Power of Words and the Wonder of God, red. John Piper och Justin Taylor (Wheaton: Crossway, 2009), 65-66.
Översatt av evangeliecentrerat.se
Is there enough evidence for us to believe the Gospels?
In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.