×

Det finns tre typer av bön som jag försöker ta tid till varje dag — meditation (eller begrundande), begäran och omvändelse. Jag koncentrerar mig på de två första varje morgon och den sista på kvällen.

Meditation är egentligen ett mellanting eller en blandning av bibelläsning och bön. Jag använder gärna Luthers kontemplativa metod som han skissar på i det berömda brevet om bön, som han skrev till sin barberare. Grunden i denna metod är detta: Ta en biblisk sanning och ställ tre frågor utifrån den. Hur visar den mig någonting som jag kan prisa Gud för? Hur visar den mig någonting om mig själv som jag behöver bekänna? Hur visar den mig någonting som jag behöver be Gud om? Tillbedjan, bekännelse och begäran. Luther föreslår att vi fortsätter meditera på detta sätt tills våra hjärtan börjar värmas och smälta under en känsla av Guds verklighet. Detta händer inte ofta. Visst, vi ber ju inte främst för att få bra känslor eller svar, utan för att ära Gud för den han är i sig själv.

Jag försöker läsa Bibeln på två sätt. Det finns två sorters bibelläsningar jag försöker göra.  Jag läser igenom Psaltaren varje månad med hjälp av Book of Common Prayer's daily office. Jag läser också igenom Bibeln med hjälp av Robert Murray M'Cheynes bibelläsningskalender. Jag tar den mer avslappnade varianten — två kapitel om dagen, vilket tar en igenom Gamla testamentet på två år och Nya testamentet på ett år. Jag kör M’Cheyne-läsningen och några av psalmerna på morgonen, och läser några psalmer på kvällen. Jag väljer en eller två saker från psalmerna och M’Cheyne-kapitlen att meditera över, som avslut på min morgonandakt.

Förutom morgonbönen (M'Cheyne, Psaltaren, meditation och begäran) och kvällsbön (Psaltaren och omvändelse) försöker jag så ofta som möjligt ta fem minuter mitt på dagen för andlig inventering, antingen där jag drar mig till minnes de mer andligt radioaktiva tankarna från min morgonandakt, eller genom en snabb titt på vilka synder och avgudar som anfäktar mig mest. Detta gör jag för att se om jag hittills denna dag har gett efter för dåliga attityder som högmod, kyla och hårdhet till hjärtat, oro och ovänlighet. Om jag är fel ute kan middagsbönen upptäcka detta. Problemet med middagsbönen är att finna tid till den, eftersom var dag inte är den andra lik. Allt jag behöver är att några minuter av enskildhet, men det är ofta omöjligt, eller så glömmer jag det ofta. Men jag har med mig en liten middagsbönsguide i min plånbok som jag kan plocka fram och använda.

Den sista stunden av bön som jag har varje dag är bönen tillsammans med min fru Kathy. För ungefär nio år sedan tänkte Kathy och jag över det faktum att vi i stort sett misslyckats i att be tillsammans under årens gång. Då förmanade Kathy mig med dessa ord. “Tänk om vår doktor sa åt oss att vi hade ett allvarligt hjärtfel som förr alltid varit dödlig. Men att det nu finns en tablett som håller oss levande i flera år, om vi tar den varje kväll. Men man fick inte missa en enda kväll, för då skulle man dö. Om vår doktor sa detta och vi trodde på det, skulle vi aldrig missa detta. Vi skulle aldrig säga: ‘Äsch, det blev inte av.’ Vi skulle bara göra det, eller hur? Tja, om vi inte ber tillsammans varje kväll kommer vi att gå mot en andlig död.” Jag insåg att hon hade rätt. Och av någon orsak trillade myntet ner för oss båda, och vi kan inte komma ihåg att vi missat en enda kväll sedan dess. Även om vi är långt ifrån varandra har vi ju alltid en telefon. Vi ber väldigt, väldigt enkelt — bara ett par minuter. Vi ber för det vi är mest oroade över som par, någon eller någonting vi har på hjärtat denna dag. Och vi ber igenom vår familjs behov. Det är allt. Enkelt, men så jättebra.

Det är väldigt svårt att uppehålla denna ordning, särskilt när jag reser. Men så ofta jag kan går jag in för en 40-dagarsperiod där jag pressar mig själv till att be var och en av mina bestämda böner varje dag. Detta skapar vanor i sinnet och hjärtat som fastnar hos mig, så att jag, även när jag har det mycket stressigt, finner att jag kan hålla mig till några av mina vanor, och inte finner mig själv bli kall och hård gentemot Gud.

Robert Murray M'Cheyne ska ha sagt till pastorer: “Vad ert folk behöver mest från er är er personliga helgelse.”

 

Översatt av evangeliecentrerat.se

Is there enough evidence for us to believe the Gospels?

In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.
But the Gospels are historically reliable. And the evidence for this is vast.
To learn about the evidence for the historical reliability of the four Gospels, click below to access a FREE eBook of Can We Trust the Gospels? written by New Testament scholar Peter J. Williams.
LOAD MORE
Loading