Som du säkert redan har märkt är alla ”andliga” idag. För några år sedan fick jag se en undersökning av USA Today där till och med de flesta ateister uppgav att de såg sig själva som ”andliga” människor. Vid närmare eftertanke har jag aldrig hört någon säga: ”Jag är ju inte så andlig av mig.” Kanske är det så att andlighet för många helt enkelt innebär att man tillbringar tid ibland för personlig reflektion. Och för andra kanske det innebär att man medvetet försöker leva efter vissa principer eller försöker vara genomtänkt i viktiga frågor som miljön eller hemlöshet.
Men den allmänna uppfattningen om andlighet är inte den bibliska. Jag skriver utifrån ett perspektiv där andlighet inkluderar den mänskliga anden, men mer än så, det har även att göra med att söka Gud och gudomliga ting, genom Jesus Kristus, i den helige Andes kraft, i överensstämmelse med Guds egen uppenbarelse (d.v.s. Bibeln).
Andlighet och evangeliet
Denna typ av andlighet är inte självalstrad; snarare är den ett resultat av det nya andliga livet som Gud skapar i själen när han verkar genom evangeliet. Med andra ord är kristen andlighet en del av att leva i gensvar till evangeliet. I teologiska ordalag: Andlighet är en aspekt av helgelsen som nödvändigtvis börjar vid och följer efter rättfärdiggörelsen.
Du kan tänka såhär: Vi kommer till Gud genom evangeliet och lever för Gud genom evangeliet. Aposteln Paulus skrev: ”Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom” (Kol 2:6). Genom evangeliet tar vi emot Kristus i tron, och genom evangeliet vandrar vi i Kristus i tro.
Evangeliet – med ett ord – är Jesus. Med en mening är evangeliet Jesu Kristi person och verk. Därför kan vi tala om det kristna livet som ett evangeliecentrerat liv. Vi kommer först till Gud på grund av tron på vem Jesus är och vad han gjort för oss. Och vi fortsätter komma till Gud och leva ett liv som behagar honom på samma grund. För att återge vad Paulus skriver i Gal 3:3: Efter att vi börjat i Anden, genom evangeliet, fullkomnas vi (d.v.s. helgas; blir gjorda lika Kristus) på samma sätt – i Anden genom evangeliet.
De andliga övningarnas roll
Den helige Ande ger den troende viljan och kraften till biblisk andlighet, men en del omformatering av livet och vanor måste också äga rum om man ska tillämpa en evangeliecentrerad fromhet. Så skrev Paulus också: ”Träna dig i gudsfruktan” (1 Tim 4:7). Detta handlar inte om fysisk träning, för kroppsliga aktiviteter – trots deras hälsomässiga fördelar – bygger inte gudsfruktan i sig själva, vilket versen som kommer efteråt är tydlig med. Nej, den typ av träning eller övning som främjar gudsfruktan (d.v.s. kristuslikhet) är andlig träning.
En kristen glider inte in i kristuslikhet. Enligt denna text kräver gudsfruktan träning. En del bibelöversättningar återger ”träna” med ”öva” eller ”disciplinera”. Så de bibliska och praktiska sätten i det dagliga livet där man lever ut detta bud att ”träna sig i gudsfruktan” har ofta kallats ”andliga övningar” eller ”andliga discipliner”. (Obs: en del falska lärare har också använt dessa uttryck, men det ogiltigförklarar inte sådana bibliskt avledda termer, likadant är det ju när villolärare använder ordet Treenighet; det annullerar inte vårt renläriga bruk av samma term.) Det som var sant på Paulus’ tid är sant än idag: genom de andliga discipliner vi finner i Skriften ska vi sträva efter gudsfruktan.
Lagiskhet är givetvis alltid en fara inom det andliga. Allt man som kristen kan räkna, mäta eller ta tid på kan också förvrängas till någonting som ger en person falsk försäkran om att man genom detta är mer andligen säker eller gynnad av Gud – när det istället är Jesu liv och död som är tillräckligt. Men bara för att gudsfruktans övningar kan missbrukas betyder det inte att man får strunta i dem. ”Träna dig i gudsfruktan” är Guds befallning och därför måste det vara möjligt att sträva efter att lyda denna befallning utan att bli lagisk.
Övningarna i praktiken
Så, hur kan kristna tillämpa en evangeliecentrerad andlighet i praktiken?
För det första, tillämpa de rätta övningarna – de enskilda och gemensamma andliga övningarna man finner i Bibeln. En evangeliecentrerad andlighet är en andlighet enligt sola scriptura. För den egna tillämpningen är de viktigaste enskilda andliga övningarna för det första att tillgodogöra sig Bibeln och för det andra bönen; allt annat har med dessa två att göra. De gemensamma andliga övningarna vi utför är främst de bibliska övningar som har att göra med livet tillsammans i en lokal församling.
För det andra, tillämpa rätt övningar med det rätta målet. Tillämpa medvetet dessa övningar med Jesus i fokus – sträva efter närmare umgänge med Kristus och att anpassa dig (både inåt och utåt) till Kristus. Eller mer kortfattat: Sök att, genom de bibliska, andliga övningarna, vara med Jesus och bli lik Jesus.
För det tredje: Tillämpa rätt övningar på rätt sätt. Lägg alltid betoning på Jesu person och verk. Lär dig från, skåda, och uppskatta Jesus – vem han är och vad han har gjort – genom dessa. Låt din själ få nytt liv genom evangeliets sanningar.
Ägna dig åt de andliga övningarna som Gud gett i Skriften så att du ständigt ser ditt behov av Kristus och den oändliga tillgång på nåd och barmhärtighet som finns genom tron på Jesus Kristus.
Is there enough evidence for us to believe the Gospels?
In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.