×

Hur man överlever en kulturkris

Det verkar som den allmänna opinionen förändras angående samkönat äktenskap, och detsamma gäller landets lagar. Denna förändring är förstås bara en av många. Amerikanernas syn på familj, kärlek, sexualitet i allmänhet, tolerans, Gud, m.m. tycks gå mot ett håll som tvingar bibeltroende kristna in i en försvarsposition.

Det är lätt att känna det som om vi har blivit de nya “moraliskt fredlösa”—“moral outlaws,” för att citera Al Mohler. Att stå upp för historiska kristna principer kommer i ökande utsträckning att ge oss problem både socialt, och kanske även ekonomiskt. Ja, en dag kanske man t.o.m. blir sedd som kriminell. Det är ironiskt att kristna får höra att de inte får pracka sina åsikter på andra. Det går så långt att kristna hotas med att förlora jobbet eller att råka ut för andra bestraffningar därför att de inte följer den nya partilinjen.

I allt detta blir kristna frestade att gripas av eller sprida panik. Men om vi gör detta visar vi bara att vi har antagit en obiblisk namnkristendom.

Här presenteras nu sju principer som kan hjälpa oss att överleva de mycket verkliga kulturförändringar som vi just nu genomgår.

1. Kom ihåg att församlingar finns till för att verka för övernaturlig förändring.

Hela den kristna tron är baserad på idén att Gud tar människor som är andligt döda och ger dem nytt liv. När vi evangeliserar, evangeliserar vi kyrkogården.  

Det har aldrig någonsin varit naturligt för människor att omvända sig från sina synder. En sådan kultur finns inte, har aldrig funnits, och kommer aldrig finnas. Kristna, församlingar och särskilt pastorer måste verkligen vara djupt medvetna om att vårt jobb alltid har handlat om något övernaturligt.

Utifrån detta kan vi se att kulturförändringarna har gjort vårt jobb noll procent svårare.

2. Förstå att förföljelse är normalt.

Under senaste månaderna har jag predikat igenom Johannesevangeliet och ett antal människor har tackat mig för att jag tagit upp temat om förföljelse. Men jag är inte övertygad om att min förkunnelse har förändrats, jag tror mer att det är människornas öron som har förändrats. Saker som har hänt nyligen ute i offentligheten har fått kristna att bli bekymrade över vad som kan väntas. Men om de skulle gå tillbaka och lyssna på mina gamla predikningar—som t.ex. serien jag hade på 90-talet om 1:a Petrusbrevet—så skulle de nog märka att vanlig bibelutläggning innebär att man ofta får ta upp ämnet om förföljelse.

Förföljelse är vad kristna kan förvänta sig i denna fallna värld. Det är vad Jesus lovade oss (t.ex. Johannes 16.)

Visst kan det hända att en del kristna, tack vare Guds försyn, befinner sig i sammanhang där de inte får möta förolämpningar eller förföljelse, även om de ger sina liv åt att lyda Jesus. Men låt dig inte luras av de fina byggnader som så många församlingar möts i. Denne Jesus som vi följer blev faktiskt avrättad som en förbrytare.

En av mina pastorskollegor lade nyligen märke till att genom alla tider då kristna blivit förföljda, så har det ofta varit sekundära frågor—inte evangeliet—som orsakat förföljelsen. Förföljare säger inte: “Du tror på evangeliet om Jesus Kristus, så nu ska jag förfölja dig.” Snarare är det någon tro eller sedvana vi utövar som kristna, som motsäger vad dessa människor vill eller hotar deras sätt att se på  världen. Och därför motsätter de sig oss.

Än en gång, om vi gensvarar på förändringar i kulturen genom att gripas av eller sprida panik, motsäger vi även Bibelns undervisning om vanligt kristet lärjungaskap. Det visar att vi har dragit fördel av att namnkristendom blivit normal i samhället.

Det är speciellt pastorer som bör föregå med gott exempel och lära sina församlingar att inte spela offer. Vi bör salta vår vanliga förkunnelse och våra böner med ord om hur normalt det är med förföljelse. Det är ledarens jobb att förbereda församlingar att följa Jesus, även om det innebär att vi blir kritiserade i sociala sammanhang, går miste om vissa förmåner, eller blir bötfällda eller åtalade.

3. Undfly utopism.

Kristna bör vara ett kärlekens och rättvisans folk, och det betyder att vi alltid bör sträva efter att göra vårt lilla hörn av jordklotet lite, lite finare än när vi fick det, oavsett om det är en förskola eller ett kungarike. Men samtidigt som vi arbetar för kärlek och rättvisa så måste vi även komma ihåg och inse att vi inte kommer att förvandla denna värld till vår Konungs, Kristi, rike.

Gud har inte gett oss uppdraget att göra världen perfekt; vårt främsta uppdrag är att peka på Honom som en dag kommer att göra den perfekt, samtidigt som vi tillbringar våra liv åt att älska och göra gott. Om du frestas till utopism, lägg då för all del märke till att Bibeln inte tillåter detta, och att utopismens historia haft banrekord i att distrahera och förleda även vissa av de mest brinnande efterföljarna till Kristus.

Det är bra att känna sorg över hur man mer och mer ger sitt godkännande till synd idag. Men ett av skälen till att många amerikanska kristna känner besvikelse över de här kulturförändringarna är att vi varit en aning utopiska i våra förhoppningar. Som sagt, om du tänker och talar som en panikspridare, så visar du att du kanske i själva verket bara har varit motiverad av utopiska drömmar.

4. Förvalta våra demokratiska rättigheter och skyldigheter.

Det hade varit synd om någon drog slutsatsen av mina kommentarer att det inte spelar någon roll vad kristna gör offentligt eller hur de förhåller sig till överheten. Paulus talar om för oss att vi ska underordna oss överheten. Men i vårt sammanhang där vi lever i en demokrati, är en del av att underordna sig överheten också faktiskt att ha del i dess makt. Och om vi har del i dess makt, kan det också finnas en risk att vi till viss utsträckning har del i dess tyranni. Att strunta i den demokratiska processen, så länge vi har den, är att strunta i förvaltarskapet.

Vi kan inte skapa en utopi, men det betyder inte att vi inte kan vara goda förvaltare av det vi har, eller att vi inte kan använda demokratiska processer till andras välsignelse. För kärlekens och rättvisans skull, bör vi förvalta våra demokratiska rättigheter och skyldigheter.

5. Förtrösta på Herren, inte mänskliga omständigheter.

Det finns inga omständigheter där kristna inte kan förtrösta på Gud i allt. Jesus litade på ett underbart sätt på Fadern genom korset “för den glädje som låg framför honom” (Hebr. 12:2). Inget som du och jag kommer att möta kan komma i närheten av vad vår Konung behövde genomlida.

Vi kan förtrösta på honom. Han kommer visa sig vara pålitlig genom allt som vi kan komma att få utstå. Och när vi förtröstar på honom, kommer vi att bära ett underbart vittnesbörd om Guds godhet och makt, och vi kommer att ge honom ära.

6. Kom ihåg att allt vi har är Guds nåd.

Vi måste komma ihåg att allt det vi får som inte är lika illa som helvetet är en stor anledning för kristna att glädja sig. Eller hur? Allt som en kristen har fått är helt av nåd. Vi behöver ha detta perspektiv färskt i minnet så att vi inte blir frestade att bli sura på våra arbetsgivare, våra vänner, våra släktingar och vår regering när de går emot oss.

Hur kunde Paulus sjunga i fängelset? Han visste vad han blivit förlåten för. Han visste vilken ära som väntade honom. Han såg och förstod det höga värdet av dessa sanningar.

7. Vila i Kristi säkra seger.

Helvetets portar ska inte få makt över Jesu Kristi församling. Vi behöver inte frukta och bäva som om Satan till sist, efter alla dessa årtusenden, skulle ha fått övertaget i striden mot Gud genom de som lobbar för samkönat äktenskap.

“Åh, det verkar som om vi kanske till sist förlorar ändå!” Nej, inte en chans.

Människor världen runt, nu och genom historien, har lidit långt mycket mer än kristna gör i Amerika idag. Vi tror väl inte att Satan hade övertaget då, eller hur?

Alla länder och epoker har sina egna sätt att uttrycka sitt förfall på, och attackera Gud. Men ingen kommer att lyckas. Korsfästelsen lyckades ju inte heller besegra Jesus. Visst, han dog. Men tre dagar senare uppstod han från de döda.

Kristi rike befinner sig inte i någon fara för att misslyckas. Som sagt, kristna, församlingar och särskilt pastorer måste vara djupt medvetna om detta. Dagen D är över. Nu är det dags att städa upp. Gud kommer inte att misslyckas att frälsa en enda människa som han har utvalt att frälsa, bara för att den sekulära agendan “vinner” i vår tid och där vi befinner oss. Det borde inte finnas någon oro eller misströstan i oss.

Vi kanske inte kommer att vinna några debatter. De kanske inte kommer att bli övertygade av våra böcker och artiklar. Men vi kan älska dem med den övernaturliga kärlek som Gud har visat oss i Kristus. Vi kan göra hans Ord känt idag—med ödmjukhet, tillförsikt och med glädje.

 

Översatt av evangeliecentrerat.se

Is there enough evidence for us to believe the Gospels?

In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.
But the Gospels are historically reliable. And the evidence for this is vast.
To learn about the evidence for the historical reliability of the four Gospels, click below to access a FREE eBook of Can We Trust the Gospels? written by New Testament scholar Peter J. Williams.
LOAD MORE
Loading