Hur man bekänner och förlåter

Det verkar som att Gud gärna lär en stor del av den evangeliska världen hur man bekänner och förlåter. Vi har fått se många krav på ursäkter och möjligheter att utöva den svåra konsten att förlåta i allt från kommentarer fällda i paneldiskussioner om kristen hiphop till konfrontationer på radio angående korrekt citering av skrivet material.

I morse när jag vaknade kom jag att tänka på en mycket bra och enkel uppsättning av riktlinjer som finns, för att göra fullständiga bekännelser då man gjort fel, i hopp om att bli förlåten, och att ge full och glad förlåtelse när någon har gjort fel mot en. Den kallas “Bekännelsens sju B:n” och “Förlåtelsens fyra löften” och har getts ut av Peacemaker Ministries. Du kan läsa mer om dessa principer på Peacemakers hemsida eller i Ken Sandes bok The Peacemaker.

Advertise on TGC

Här kommer principerna med en kort förklarande mening.

Bekännelsens sju B:n (se Matt 7:3-5; 1 Joh 1:8-9; Ords 28:13)

1. Blanda in de inblandade

Vi har inte fullt bekänt en synd eller missgärning förrän vi kontaktat alla som blivit drabbade. Om saken hände mellan två människor, bör du tala med båda inblandade. Om jag gjort någon illa inför en grupp, bör jag tala med alla i gruppen.

2. Bort med “om,” “men” och “kanske”.

Dessa är magiska ord som raderar ursäkten. De förflyttar skulden eller omintetgör ursäkten. “Om du inte hade….” “Jag hade inte ____ men du….” “Kanske hade saker varit annorlunda om… men….” Sällan uppfattas detta som en uppriktig ursäkt för de som blivit sårade eller förorättade.

3. Begripligt erkännande

Allmänna “Jag är ledsen”-utlåtanden som inte identifierar oförrätten lämnar intrycket att vi inte riktigt vet vad vi gjort eller att vi är ovilliga att ta ansvar för det. Ju begripligare ursäkten är, desto mer omtänksam och äkta är den.

4. Bekänn skadan

Ibland lämnar vi ute detta steg. Ibland kan det vara överväldigande för den skyldige att se skadan han åsamkat. Men om vi inte visat någon empati och medlidande genom att säga: “Mina ord måste ha fått dig att känna dig liten… generat dig… eller gjort dig arg,” har vi inte fullt insett att vi gjort en annan människa illa. Att tillstå skadan gör mycket för att laga den.

5. Betala priset

Ibland vill vi att “Jag är ledsen” ska sudda ut alla konsekvenser. Vi kan använda ursäkter som ett “gå ur fängelse”-kort. “Jag sa att jag är ledsen; vad vill du mer att jag ska göra?” visar att vår ånger är ofullständig. Men en uppriktig bekännelse accepterar att det har sitt pris. Vi accepterar att vi kan behöva betala för skadat gods, förlora en vänskap p.g.a. vår överträdelse, eller få dåligt rykte. I vilket fall som helst ska vi vara vuxna nog att ta vilka konsekvenser och resultat som än kommer av vårt fel.

6. Beteendet måste ändras

Vi är inte sant ångerfulla om vi inte ändrat vårt beteende. Och att strunta i detta undergräver din ursäkt och det förtroende du försöker bygga upp igen.

7. Be om förlåtelse

Gör faktiskt detta och be: “Kan du förlåta mig?” Vi bör ge värdighet åt personen vi gjort fel mot genom att låta denne bearbeta sin smärta och svara ärligt. Vi kanske får vänta länge innan förlåtelsen kommer. Vi får inte anta att allting bara kan viftas undan på direkten. Så vi ber och vi väntar på ett svar när vi är uppriktiga i vår bekännelse.

Här är ett underbart exempel på hur man kan tillämpa dessa principer. Det är den offentliga bekännelsen som f.d. OS-löperskan Marion Jones gjorde 2007. Ta en titt:

Förlåtelsens fyra löften (see Matt 6:12; 1 Kor 13:5; Ef 4:32)

1. Jag ska sluta tänka på denna händelse

Vi har inte förlåtit om vi inte kan släppa det. Om vi grubblar vidare över en skada eller överträdelse efter en bekännelse så håller vi skulden kvar över personens huvud. “Jag ska förlåta dig men jag ska aldrig glömma” kan i själva verket vara detsamma som att inte förlåta. Jag älskar Corrie Ten Booms kommentar i ett svar till en f.d. kollega som frågade om hon mindes kollegans överträdelse några år tidigare. Corrie svarade: “Jag minns klart att jag glömde.”

2. Jag ska inte ta upp denna händelse och använda den emot dig

När vi inte har förlåtit, kan vi spara på en överträdelse till den “rätta tiden” när vi kan attackera med den, ge igen i framtiden eller vinna någon fördel. Detta är inte förlåtelse; det är manipulation. Det är gammal hederlig hämnd. Då är det vi som behöver bekänna vårt fel.

3. Jag ska inte tala med andra om denna händelse

Om vi förlåter någon borde saken inte spridas runt till andra. Om det inte gäller allvarliga situationer som kräver rådgivning och liknande, får vi aldrig ta upp situationen med andra.

4. Jag låter inte denna händelse stå mellan oss eller hindra vår personliga relation

Detta är ibland den svåraste delen. Och det är den här delen som kräver någonting i stil med bekännelsens sju B:n. Fullständiga bekännelser gör det möjligt för fullständig försoning. Målet är att upprätta och återställa relationen, och detta söker en verkligt förlåtande person.

Översatt av evangeliecentrerat.se