Gloria Furman om att uppskatta Kristus mitt i det hetsiga mammalivet

Klockan var bara åtta på morgonen, men jag längtade redan efter att gå och lägga mig. Jag hade varit skiljedomare i två leksakskonflikter, och skulle nu ge mig på berget av smutstvätt, som tycks ha fyrdubblats över natten. Jag upprepade instruktionerna för döva små öron: “Det är dags att borsta tänderna.” “Peta inte i näsan.” “Säg inte fula ord.” Huvud och hals värkte, och en feber kom långsamt smygande.

Livet som mamma är påfrestande både till kropp och själ. Varje dag måste man ge upp sin egen vilja och önskningar till förmån för andra. Det är ett energikrävande liv där man vaknar mindre utvilad än när man gick och lade sig. Ingenting är ditt eget längre—det är inte ditt andrum, inte din tid, inte din sömn. En del dagar känns som en dålig version av filmen Måndag hela veckan—en ständig upprepning av den föregående dagen.

Advertise on TGC

Som mamma fastnar jag ofta med vardagliga detaljer. Jag fastnar och blir helt upptagen av det kaos och de oväntade situationer som uppstår. Jag kämpar i min svaghet mot den strida strömmen av utmaningar, men kommer ingen vart. Det slutar oftast med att jag blir helt slutkörd, trött, modfälld och ensam.

Denna dag, då jag kände mig sjuk och tappad på all kraft, både fysiskt och på andra vis, kom Gloria Furmans nya bok, Treasuring Christ When Your Hands Are Full: Gospel Meditations for Busy Moms (Crossway) [Att uppskatta Kristus när du har händerna fulla: Evangeliska meditationer för upptagna mammor. Videotrailer], neddimpande i brevlådan. Det var precis de ord av sanning och uppmuntran som min utmattade själ behövde. Bara själva titeln talade rakt in i min situation, för mina händer är alltid fulla. Alltför ofta fokuserar jag dock på allting jag bär i de händerna, istället för på min skatt: Jesus Kristus.

Glorias bok är full av evangelisk vishet från pärm till pärm. Hon påminner oss om att Kristus är med oss mammor i varje enskild situation som vi möter i livet som mamma. Inte bara det, utan vi kan uppskatta honom mitt upp i allt kaos, i varje syskonbråk, i varje sjukdom och i varje mugg spilld mjölk. Dessa betraktelser rör situationer som alla mammor kan relatera till. På varenda sida varvar Gloria evangelisk uppmuntran med exempel från sitt eget liv, och detta skänker hopp i våra dagliga utmaningar som mammor.

Treasuring Christ When Your Hands Are Full påminde mig om att evangeliet har betydelse för alla livets områden inklusive moderskapet. Teologin om korset och lösensumman som Kristus faktiskt betalade med sitt blod bemöter alla läggdagsbråk, all utmattning och lättdistraherade barn. Vad Jesus åstadkom kan tillämpas på alla stunder i våra liv. Även när det dunkar i våra huvuden av ekot från de små röster som ropar på oss hela dagen, finns evangelisk frid alltid där genom Jesus Kristus.

Jag ställde ett par frågor till Gloria om hennes nya bok för att lära mig om hur mammor kan få lugna stunder, varför hon inte ger mer råd om “hur man gör”, och vilka skriftställen som uppmuntrat henne på sista tiden.

*********

Vad inspirerade dig till att skriva denna bok och vad hoppas du att kvinnor kan få ut av den?

Upptagna mammor har händerna fulla, och jag vill att de ska fröjdas i hoppet som kommer av evangeliet och se att deras händer i själva verket är fulla av välsignelser i Kristus.

Jag uppskattade din ärlighet i att berätta om din första tid som mamma då du hade det mycket svårt att kunna få lugna stunder för dig själv med Herren. Jag känner själv igen denna kamp. Att få tid ensam med Gud är svårt. Men, som du så riktigt påpekar, är Herren lika nära oss mitt i allt kaos som han är med oss när vi är ensamma. Tror du att mammor har en tendens att bara ge upp att umgås med Gud på grund av den livssituation de går igenom?

Ibland tror vi att om vi bara får lugn och ro i hemmet så får vi även lugn och ro i hjärtat. Det är så lätt för oss att begränsa Jesu närvaro till en bekväm fåtölj i ett bildskönt vardagsrum (gärna tillsammans med en rykande het kopp kaffe)! Till mamman som har svårigheter med att hitta lugna stunder, kan jag säga att varken ensamhet eller full rulle gör någon skillnad i om Jesus Kristus är tillräcklig för att ge dig allt du behöver för att leva och vara gudfruktig.

I en tid då mammabloggar översvämmar Internet med råd om “hur man gör” och “5 steg för att få ditt barn att _______”, så verkar det som om vi alltid gapar efter snabba lösningar och steg-för-steg-guider. Klagar läsarna ibland på att det du skriver “bara är för mycket evangelium” och inte tillräckligt med praktiska råd om hur man gör?

Det finns ingen brist på resurser och praktiska tips för att hjälpa mammor igenom olika utmaningar; jag surfar ju själv runt efter tips på dessa sajter hela tiden. Men jag tvekar inför att dela mina egna praktiska råd eftersom dessa egentligen bara fungerar för mina egna särskilda omständigheter, och detta endast en ynka bråkdel av tiden, och varje gång jag ger andra mammor råd om “hur man gör”, måste jag skriva ett förord där jag avsäger mig allt ansvar.

Men jag kan dela evangeliet med tillförsikt utan reservation eftersom korset lär oss vilka utmaningar vi kan förvänta oss som mammor—“barmhärtighet och nåd till hjälp i rätt tid” (Hebr 4:16). Konkreta, praktiska råd är givetvis en barmhärtighet och nåd, men korset möter vårt djupaste och mest akuta behov: att skåda vår Gud. Kortfattat kan man säga att vi drar stor fördel av praktiska råd, men hjälpen och hoppet vi får av evangeliet har ett löfte om någonting som aldrig kan ta slut.

Finns det någon eller några skriftställen som särskilt har gett dig hopp och frid under den ofta kaotiska och jäktiga tiden som mamma?

Visst gör det det! På sistone har jag blivit särskilt uppmuntrad av Jesaja 40:11, Sefanja 3:17, 1 Korintierbrevet 15:58, Matteus 28:18-20 och Efesierbrevet.

Översatt av evangeliecentrerat.se