×

Fyra saker jag förbereder mina elever på

Verksamhet riktad mot barn och ungdomar har som huvudsak, både för föräldrar och församlingsarbetare, att kultivera efterföljare till Kristus med en hållbar tro. I grund och botten vill vi att våra ungdomars tro ska bestå när de flyttar ifrån hemmen och församlingarna för att leva som självständiga vuxna.

När jag lyssnar på och observerar tidigare elevers och ungdomars resa i tron ser jag ofta avgörande tillfällen längs vägen som visar om deras tro bär eller brister. När jag lärjungatränar mina elever förbereder jag dem på dessa fyra saker.

1. Terminen med den övertygande, ateistiske filosofiprofessorn.

På universitetet såväl som på cafét kommer varje ung kristen möta människor som inte tror att kristendomen är sann och som övertygande kan argumentera emot den. Särskilt på universitet kan elever möta på professorer som har en gås oplockad med kristendomen och gärna vill använda klassrummet som ett podium, där denne kan göra utfall mot denna religion. Många gånger får elever utan någon djup teologisk grund sin tro förstörd av slipade argument.

Jag vill att mina elever ställer tuffa frågor och får erfarenhet i att logiskt argumentera för sin tro på sanningen om Jesus Kristus som Frälsare och Herre. Så vi lägger mycket tid i vår ungdomsverksamhet att jobba på apologetik. Vi fokuserar särskilt på giltigheten i att Bibeln är Guds Ord, de historiska fakta som finns kring återuppståndelsen och de uppfyllda profetiorna i Gamla Testamentet som talar om Kristi liv. Jag har funnit Tim Kellers videoserie The Reason for God vara en oundgänglig välsignelse i att ge elever både exponering för, och träning i, att möta argument mot kristendomen.

2. Dagen då deras bästa vän dör i en bilolycka.

Djupt lidande är den största utmaningen för ungdomarnas tro. De har hört att Gud är god och att han älskar dem, och att Gud har en underbar plan för deras liv. Sedan får de ett telefonsamtal och får veta att deras bästa vän dött i en bilolycka eller att läkarna har fastslagit att deras mor har dödlig hjärncancer. Att de upplever lidande tycks motsäga påståendena om att Gud är god. Man förstår dem när de undrar: ”Om Gud älskar mig, varför låter han detta hända?”

En livsviktig aspekt i ungdomsverksamheten är att förbereda ungdomarna för lidandet. De måste få veta att de tveklöst kommer att lida i detta liv. Dessutom behöver de rätt verktyg för att tolka tragedin genom Skriftens lins så att de kan lämna traumat med ett fast förtroende i Guds karaktär. I grova drag kan jag säga att jag lägger mycket tid på att undervisa om lidandets ursprung, Guds syften medlidandet och Guds villighet att lida i Jesus Kristus.

3. Året då de inte känner av Guds närvaro överhuvudtaget.

Tron är så uppdelad att somliga kan få en del riktigt underbara upplevelser av Guds närvaro i deras liv, medan andra aldrig känner någonting ovanligt alls. Alltför ofta får kristna ledare, som välsignats med mäktiga andliga möten med Gud, andra att förvänta sig att alla troende bör eller ska få samma upplevelser. I verkligheten är det många trogna kristna som aldrig ”känner” Gud eller hör från honom på dessa sätt. De vilar i Guds Ord men har aldrig fått åtnjuta sådana överväldigande övernaturliga möten med sin skapare. 

Jag har alltför ofta fått se studenter lämna kristendomen för att de aldrig har ”känt” Gud. De tror att om religionen är sann, så måste de även känna någonting som verifierar att den är sann. Jag har hört universitetselever och unga vuxna utveckla allvarliga tvivel för att de lidit en torrperiod där de inte upplever Guds närvaro alls.

Som resultat försöker vi i vår verksamhet att kartlägga vilka förväntningar eleverna har på det kristna livet. Vi bejakar att en del har en mer känslomässig tro med verkliga andliga upplevelser, medan andra har en mer intellektuell tro utan mystiska ögonblick.

Vi vill inte att barnen ska tro att en ”kristen upprymdhet” verifierar huruvida Gud finns eller ej.

4. Dagen då deras tillkommande avbryter förlovningen, även om de varit avhållsamma. 

Jag har blivit förvånad, rent av förbluffad, över hur många kristna ungdomar som tappar tron efter en stor besvikelse. Saker och ting blir inte som de tänkt sig, i allt från relationer och jobb till studentgrupper. I gengäld svarar ungdomar ofta med en ilska. En ilska, över att Gud inte gav dem det de önskade. I dessa fall uppstår ofta en ton av berättigande, som om Gud är skyldig dem någonting. De känner att de levt rätt – med andra ord, gjord sin del – och att Gud nu borde ge dem vad de vill ha i gengäld.

Om elever växer upp under en tro som drivs av lagen, där de antingen implicit eller explicit får lära sig att de vinner Guds favör genom lydnad, då kan de inte annat än att tro att Gud bör belöna deras trohet. När livet inte blir som de tänkt sig känner de det som att Gud har svikit dem. Deras teologi säger: ”Jag har gjort min del av avtalet, Gud. Nu är det din tur. Jag låg inte med min flickvän; därför bör mitt hjärta inte bli krossat.”

Därför är det avgörande att man ständigt betonar evangeliets fullhet. Det fulla evangeliet säger att vi är syndare som inte förtjänat någonting annat än Guds vrede. Gud är inte skyldig oss någonting. Jesus har uppfyllt både vår del och hans del av avtalet genom sitt liv, sin död och uppståndelse. Allt vi har i livet får vi genom Guds nåd.

Evangeliet påminner studenter om att Gud inte är skyldig att ge dem vad de önskar, men han är alltid för dem, även när de genomgår besvikelser.

Is there enough evidence for us to believe the Gospels?

In an age of faith deconstruction and skepticism about the Bible’s authority, it’s common to hear claims that the Gospels are unreliable propaganda. And if the Gospels are shown to be historically unreliable, the whole foundation of Christianity begins to crumble.
But the Gospels are historically reliable. And the evidence for this is vast.
To learn about the evidence for the historical reliability of the four Gospels, click below to access a FREE eBook of Can We Trust the Gospels? written by New Testament scholar Peter J. Williams.
LOAD MORE
Loading