​Förlåt oss för dessa fel

I årtionden har Kathy och jag dragit stor nytta av den omvände slavhandlaren John Newtons pastorala vishet. Som anglikansk präst på 1700-talet var Newton en duktig förkunnare, men det var som pastor, själavårdare och rådgivare som han verkligen stack ut. Hans pastoralbrev är rena skattkammaren. I ett av sina brev (som bär titeln “Några fläckar på den kristna karaktären”) påpekar Newton att många kristna faktiskt inte upplever mycket i andlig tillväxt, även om de flesta av dem lyckas undvika mer grova synder.

Newton ger överbevisande och konkreta exempel på de sorters kristna som glider fram på sina starka egenskaper men inte gör någonting åt sina svagheter och därmed berövar sig själva och andra glädje, och Gud Hans ära. Dessa fläckar ses av sina bärare mest bara som “skavanker”. Newton säger att de “kanske inte verkar bryta mot något av Skriftens uttryckliga bud” men de är “faktiskt syndiga” eftersom de är motsatsen till den Andens frukt som troende ska uppvisa.

Advertise on TGC

Dessa “småfel” innebär att stora delar av den kristna befolkningen inte har mycket inflytande på andra för Kristus. Våra fel tycks alltid vara små för oss på grund av hjärtats naturliga självrättfärdighet, men du kan vara säker på att de inte verkar små i andras ögon.

Genom åren har jag återkommit flera gånger till denna lista, såsom han ger anvisningar om, och använt den i min personliga självrannsakan (inte för att leta fel hos andra). Resultatet har blivit att jag sett saker hos mig själv som jag försökt släta över med Guds nåd. Och medan jag arbetat mig igenom listan har jag också utvidgat den—och ofta brutit ner några av dessa större kategorier i mindre för att få ännu mer skärpa.

Här ska jag dela min utvidgade lista – till en mycket stor del baserad på Newtons ursprungliga. Eftersom Newton gav alla typer var sitt smått humoristiskt latinskt namn, har jag gjort samma sak.

Austerus är en gedigen och disciplinerad kristen men sträv, kritisk och ogenerös i hur han behandlar andra människor. Temperamentsfulla, ger sällan komplimanger eller beröm och är nästan aldrig finkänsliga.

Infitialis är en person av noggrann och försiktig karaktär men alltid cynisk, negativ och pessimistisk, alltid avrådande (“det kommer aldrig fungera”), aldrig stödjande och vagt olycklig.

Pulsus är passionerad, visst, men också impulsiv och otålig, tänker aldrig igenom saker, uttalar sig för tidigt, är alltid snabb med att klaga och lämna in protester, behöver ofta be om ursäkt för förhastade ord.

Querulus är en person med starka övertygelser, men känd för att vara påstridig, dålig på att lyssna, debattlysten, inte särskilt lärbar och sen till att erkänna sina fel.

Subjectio är en uppfinningsrik och ambitiös person, men också en som ofta vänder och vrider på  (på snudd till förvränger) sanningen, är väldigt partisk, självfrämjande och flockmedveten.

Potestas får saker gjorda men måste styra varje situation, har svårt att dela makt, måste göra allting själv och är väldigt misstänksam och har svårt att lita på andra.

Fragilis är vänlig och söker vänner, men blir ofta sårad, har lätt för att känna sig åsidosatt och sviken, känner sig ofta kränkt eller upprörd av verklig eller inbillad kritik från andra.

Curiosus är social men gillar att veta negativa saker om folk, finner sätt att föra vidare nyheter, avslöjar saker som sagts i förtroende och alltför glad i att konfrontera.

Volatilis är godhjärtad och hjälper gärna till, men är helt enkelt inte pålitlig—passar aldrig tider, håller aldrig sina löften, tar sig alltid vatten över huvudet och arbetet blir därför slarvigt utfört.

Titta på dessa och fråga dig själv vilken eller vilka två som beskriver dig bäst. Ha modet att be någon annan du känner också. I kommande artiklar ska vi titta både på varför så många av oss tycks ha fastnat i dessa karaktärsbrister istället för att växa och förändras till att bli mer gudfruktiga till vår karaktär.

Översatt av evangeliecentrerat.se