Fem frågor till kristna som tror att Bibeln stöder homoäktenskap

Så, du har blivit övertygad om att Bibeln stöder homoäktenskap? Du har studerat saken, läst lite böcker, tittat på de bibelställen som berör frågan och kommit fram till slutsatsen att Skriften inte förbjuder samkönat samlag så länge det sker inom ett kärleksfullt, monogamt, livslångt förbundet förhållande. Du älskar fortfarande Jesus och du tror fortfarande Bibeln. Du skulle rent av säga att det just är därför att du älskar Jesus och därför att du tror på Bibeln som du nu godtar homoäktenskap som något gott som Gud sanktionerat.

I dina egna ögon har du inte avvisat din evangeliska tro. Du har inte vänt Gud ryggen. Du har inte blivit moralrelativist. Du har aldrig menat att allt är tillåtet när det gäller sexuellt beteende. Du tenderar att vara ganska konservativ i det mesta. Du erkänner familjen och tror på att äktenskapet ska vara för hela livet. Men nu har du helt enkelt kommit fram till slutsatsen att två män eller två kvinnor bör få ingå äktenskap – både som en laglig rättighet och som ett bibeltroget uttryck för ens sexualitet.

Advertise on TGC

Bibeltolkningen åsido, låt mig ställa fem frågor.

1. På vilken grund anser du fortfarande att äktenskapet måste vara monogamt?

Antagligen ser du inte någon normgivande innebörd i att Gud skapade det första mänskliga paret till man och kvinna (1 Mos 2:23-25; Matt 19:4-6). Paulus’ ord om att varje man ska ha sin hustru och varje kvinna sin egen man kan inte tas alltför bokstavligt utan att man kommer tillbaka till det att endast heterosexuellt äktenskap är tillåtet (1 Kor 7:2). Deras förening till ett, för att frambringa gudfruktig avkomma fungerar inte med homoäktenskap heller (Mal 2:15). Så varför monogami? Jesus talade aldrig emot polygami. Nya testamentets författare kände bara till exploaterande polygami, den typ av polygami som förknippas med erövring, girighet och underkastelse. Om de hade vetat någonting om frivilliga, överlåtna, kärleksfulla polyamorösa relationer kanske de hade bejakat detta.

Detta är inte bara retoriska frågor. Det är en legitim fråga: om 3 eller 13 eller 30 människor verkligen älskar varandra, varför borde de inte då ha rätten att vara gifta? Och för den delen, varför inte en bror och syster, eller två systrar, eller en mor och en son, eller far och son eller någon annan kombination med två eller fler människor som älskar varandra. När vi väl godkänt resonemanget att kärlek måste uttryckas sexuellt för att berättigas och att de som sysslar med samtyckande sexuella aktiviteter inte kan nekas ”rätten” till äktenskap, har vi öppnat en Pandoras ask av äktenskapliga kombinationer som inte kan stängas.

2. Står du för samma bibliska sexualmoral i församlingen nu när du tror att församlingen bör fira homobröllop?

Efter att ha anklagat den konservativa kyrkan för att den struntat i frågan om skilsmässa, kommer du utöva församlingsdisciplin när homoäktenskap rasar samman? Kommer du att predika avhållsamhet före äktenskapet för alla singlar, oavsett läggning? Om ingenting egentligen har förändrats förutom att du nu förstår det som att Bibeln godkänner samkönat samlag i överlåtna, livslånga förhållanden, bör vi förvänta oss höga röster inom en snar framtid som fördömer all den otrohet som råder i homosexuella förhållanden. Givetvis kommer ju de som stöder homoäktenskap utifrån ”evangeliska” principer vara kvicka med att protestera mot det faktum att de äktenskap mellan två män som har störst chans att överleva är de som har en flexibel förståelse för att andra partners kan komma och gå. Enligt en studie där två homosexuella författare forskat och skrivit om 156 homosexuella par hade endast sju hållit sig trogna, och av de hundra som varit tillsammans i över fem år hade ingen hållit sig trogen (citerat av Satinover, 55). När man stöder överlåtna, livslånga, monogama, samkönade relationer, är det även värt att ställa frågan om dessa supportrar – särskilt de som är kristna – faktiskt är villiga att insistera på att det ska vara ett livslångt, monogamt åtagande.

3. Är du beredd att säga att mammor och pappor kan bytas bort?

Man kan med säkerhet anta att de som är för homoäktenskap sannolikt även stöder att homosexuella par ska få adoptera barn eller få barn genom konstbefruktning. Vad som sanktioneras är alltså en familjeenhet där barn växer upp i ett de facto-sammanhang utan en av sina biologiska föräldrar. Detta betyder inte helt enkelt att vissa barn, genom olyckliga förhållanden i livet, riskerar att växa upp utan en mamma eller pappa, utan att kyrkan aktivt kommer att välsigna och uppmuntra till den typ av familj som berövar barn antingen en mamma eller pappa. Är mödrar onödiga? Är en till pappa samma som att ha en mamma? Oavsett hur många fina, duktiga homosexuella par vi kanske känner till, har vi verkligen förtroende för att det i regel inte finns någon speciell fördel med att växa upp med en mor och en far?

4. Vad har du att säga om analt samlag?

Du svarar nog ”ingenting”. Men om du har starka känslor angående farorna med tobak eller gör stort väsen av hälsoriskerna med kolhydrater, kolesterol, genmodifierat, socker, gluten, transfetter och hydrerad sojaolja, hur kan du då låta bli att uttala dig om de allvarliga riskerna med samlag mellan två män. Hur är det kärleksfullt att hylla någonting som vi vet är en enbart ohälsosam livsstil? Enligt Journal of the American Medical Association, är risken med analcancer 4000 % större bland de som ägnar sig åt analt samlag. Analsex ökar risken för en lång rad hälsoproblem, inklusive “ändtarmsframfall, infekterade sår, klamydia, kryptosporidios, giardiasis, genital herpes, kondylom, isosporiasis, mikrosporidios, gonorré, hepatit B och C, samt syfilis” (citerat i Reilly, 55). För att inte nämna den oproportionerligt högre andelen HIV och andra hälsobekymmer som drabbar den homosexuella världen.

5. Hur kan alla kristna i alla tider och platser ha tolkat Bibeln så fel så länge?

Kristna missförstår sina biblar hela tiden. Kyrkan måste ständigt reformeras i enlighet med Guds ord. Ibland är det en liten minoritet som sitter inne med Bibelns sanning. Ibland ligger sanningen begraven i dunkel i flera generationer. Men när vi måste tro att Bibeln blivit missförstådd av i stort sett alla kristna överallt de senaste två tusen åren, då måste vi stanna upp. Från den judiska världen i Gamla och Nya testamentet, till den tidiga kyrkan, till medeltiden, till reformationen och ända till 1900-talet har kyrkan förstått det som att Bibeln lär att homosexuella aktiviteter var bland de värsta synderna man kunde begå. Som den framlidne Louis Crompton, en homosexuell man och pionjär inom queerstudier förklarade:

Vissa uttydare som försöker förmildra Paulus’ stränga uttalanden har förstått textavsnittet [i Rom 1] som att den fördömer, inte homosexuella i största allmänhet, utan endast heterosexuella män och kvinnor som experimenterar med homosexualitet. Enligt denna tolkning riktades alltså Paulus’ ord inte mot ”godhjärtade” homosexuella i överlåtna förhållanden. Men en sådan läsning, hur väl man än menar, känns krystad och ohistorisk. Ingen annan stans antyder Paulus eller någon annan judisk författare från denna period den minsta acceptans för samkönade relationer under några som helst omständigheter. Idén om att homosexuella får upprättelse genom att de är ömsesidigt överlåtna åt varandra skulle vara helt främmande för Paulus eller vilken jude eller tidig kristen som helst. (Homosexuality and Civilization, 114).

Kyrkan har varit enig i denna fråga i nästan två årtusenden. Är du beredd att äventyra kyrkans hela trovärdighet och övertyga dig själv om att alla har missförstått Bibeln fram till 1960-talet? I en så här kritisk fråga är det viktigt att vi tänker igenom vad våra ståndpunkter får för konsekvens, särskilt om den är att man förvisar till trångsynthetens papperskorg nästan alla kristna som någonsin har levt.