Den dolda faran att långsamt lämna sin kallelse

”Om man inte är väldigt uppmärksam kommer en kristen organisation oundvikligen att långsamt lämna sin ursprungliga kallelse. Det bara är så. Det kommer att ske.”

Dessa är några varningens ord från en ny bok skriven av Peter Greer och Chris Horst, Mission Drift: The Unspoken Crisis Facing Leaders, Charities, and Churches (Bethany House). Men varför är det så vanligt att kristna verksamheter irrar bort från sitt kall? Hur går det till och hur kan det förhindras? Och hur avgör vi om en organisation har stått fast vid sitt kall, och bevarat sin särart – inte sällan i opposition mot det omgivande samhället?

Advertise on TGC

Jag samtalade med Greer och Holst, verkställande ledare i HOPE International, om tråkiga historier, pengarnas roll, InterVarsitys framtidsutsikter, Albert Mohlers ledarskap m.m.

************

Varför är det ett så vanligt problem att välmenande kristna verksamheter och välgörenhetsfonder långsamt hamnar på drift, bort från sitt ursprungliga syfte?

I en undersökning där hundratals kristna ledare på Q-konferensen i Los Angeles 2013 deltog, sa 95 procent att detta var en verklig utmaning för trosbaserade, ideella organisationer. Att det sker är ingen överraskning, men det är förvånande att organisationer inte på ett mer förebyggande sätt skyddar det mest centrala i sin verksamhet.

I vår forskning fastslog vi att detta är en angelägen utmaning för alla trosbaserade organisationer. Grundarnas nitiskhet och tro räcker inte som skydd. Det finns ingen immunitet, hur tydlig verksamhetsidé man än har. Eller hur passionerade ledare man än har. Eller hur mycket man än tror att det aldrig kommer hända en själv.

Relativt mindre beslut, som läggs till varandra över tid, ger organisationer ett helt annat syfte och en helt ny identitet.

Förvånande nog startades Pew Charitable Trusts med ett evangeliskt syfte. Vad hände?

J. Howard Pew och hans syskon lanserade Pew Charitable Trusts med hjälp av rikedomarna som deras familjeföretag – Sun Oil, numera känt som Sunoco – genererat. Pew hade starka kristna övertygelser och uttryckte sin tvekan inför sekulariseringen som ägde rum i många amerikanska institutioner – som Princeton och Harvard. Han var god vän med Billy Graham, och tillsammans startade de flera nya evangeliska institutioner, inklusive Christianity Today och Gordon-Conwell Theological Seminary.

Idag, mer än 40 år efter Pews död finansierar Pew Charitable Trusts många organisationer som Pew själv hade undvikit – t.ex. Planned Parenthood [USA:s motsvarighet till RFSU, som driver många abortkliniker] och flera Ivy League-skolor [USA:s äldsta, mest prestigefyllda universitet med en ofta liberal agenda, övers. anm.]. Vad hände? Kortfattat: Pews övertygelser och värderingar blev kapade av den nu sittande styrelsens och personalens agenda och värderingar. Missförstå oss inte, de finansierar fortfarande många goda saker. Men de förkroppsligar inte det som drev Howard Pew och hans värderingar. Det säger de själva. Tillfrågad varför Pew Trusts inte längre stöder Gordon-Conwell, en organisation Pew grundade, svarade Rebecca Rimel, sittande ordförande i Pew Charitable Trusts, bara: ”[Howard] var en man med starka övertygelser, och hans efterträdare i vår styrelse följer hans tradition genom att ha starka övertygelser.”

Men det är ju vad dessa övertygelser handlar om som har gjort att Pew Charitable Trusts har fått så mycket kritik. Övertygelser finns inte i ett vakuum – de har substans. Det är som att tillsätta en hängiven Yankees-supporter för att leda en Red Sox-supporterklubb bara för att han älskar professionell baseboll.

Vad kan pengar ha för roll i att man driver bort från sin kallelse?

Genom hundratals timmar av intervjuer med olika kristna organisationsledare angavs inflytande från donatorer som den främsta orsaken till att man irrar bort från sitt kall. Det finns nästan alltid något villkor kopplat till en donation. Ibland ställer vissa donatorer (ofta företag eller statliga finansiärer) upp förbud mot hur öppet kristen en organisations arbete får vara. Det historiskt tydligaste exemplet på detta är nog Andrew Carnegies  universitetsfinansiering som inte tillät “sekteristiska institutioner” att erhålla bidrag. Många skolor (som Brown och Dartmouth) klippte då banden till sina grundande kristna samfund för att kunna ta emot Carnegies miljoner.

Vi har mött den här utmaningen på HOPE International, där vi båda jobbar, och detta är vardag för ledare i ideell sektor. Vid någon tidpunkt måste organisationen besluta om deras kall är till salu. Är ekonomisk tillväxt den viktigaste succémarkören?

Ni påstår att InterVarsity “har samma DNA som från början,” men många tror att de har drivit åt vänster teologiskt under årens lopp. Hur avgör man om en organisation hållit sig trogen till sitt evangeliska kall?

Ingen organisation är immun mot att irra bort från sitt kall. I boken beskriver vi också kortfattat de utmaningar vi har inom vår egen organisation. Till InterVarsitys försvar kan sägas att de blivit utestängda från ett antal skolor p.g.a. sin djupt kristna övertygelse. Som svar på svårigheterna de mött, sa ordföranden Alec Hill i en intervju: “Det finns många universitet som försöker dra in våra tillstånd att ha verksamhet där, men vi har en Herre att lyda.”

Om man går tillbaka till när InterVarsity grundades på 1870-talet i England, ser man att det var en grupp Cambridgestudenter som startade bibelstudier och bönemöten på sin skola. Dessa studenter fick stark kritik från de som arbetade på universitetet p.g.a. sin evangelistiska inriktning. Över 130 år senare finns InterVarsity fortfarande kvar. Och varför finns de till? Jo, “För att på skolor och universitet etablera och främja vittnande student- och fakultetsgemenskaper som följer Jesus som Frälsare och Herre.” Så lyder deras målsättning idag. Precis som när de grundades har de mött mycket motstånd för sin mission från många som arbetar på universiteten. Detta betyder inte att organisationer som är “trogna sin kallelse”, som InterVarsity, aldrig kommer att ändra sig, men ett bra sätt för att avgöra om en organisation hållit sig trogen sin evangeliska kallelse är att man jämför institutionen i modern tid med historien om hur den grundades.

Ni pekar på Albert Mohler vid Southern Seminary som ett exempel på de utmaningar ledare står inför när de ska återföra sina organisationer till deras grundidentiteter. Vad kan andra institutioner lära sig av Mohlers ledarskap i detta avseende?

Vad Mohler mycket tydligt visade var att det bästa tillfället för att fatta svåra beslut är nu. Det är lätt att strunta i problemet eller skjuta upp beslut som kommer att skapa oenighet. Men Mohler var inte intresserad av en 50-årig omvändningsplan. När han väl såg att skolan drev bort från sin grund, fattade han de smärtsamma beslut som var nödvändiga för att kunna återerövra institutionens grundidé. Fast det skedde ju inte utan mycket kontrovers. Vid hans installationstal hängde studenterna upp en docka som skulle föreställa honom i ett träd utanför kapellet, i protest mot hans ledarskap. Trogna ledare håller sina institutioners värderingar och kall över de motgångar de möter på grund av dem.

När är det vanligast att man möter de riktigt stora frestelserna till att hamna på drift?

Vi valde ordet drift avsiktligen. Det ger bilden av att du sakta, tyst och med lite väsen förs bort mot en ny destination. Det är inte dramatiskt, men ändå vet den som åkt båt någon gång att det sker.

Det kanske låter som en kliché, men de största frestelserna kommer när du minst anar det. Vi har känt sekulariseringens dragningskraft som mest när vi haft bra tider där vi vuxit. I en period av framgång är det svårt att märka att man driver iväg. Men faran finns alltid där. Som kristna ledare måste vi dagligen skydda och värdesätta – med överlåtelse och engagemang – det som betyder mest i de institutioner som Gud har anförtrott oss.

Översatt av evangeliecentrerat.se