De goda nyheterna om den tomma kalken

En grannstad drabbades nyligen av en historisk översvämning. Som uppvuxen i Houston är jag väl bekant med översvämningarnas förödande kraft. Vattnets tyngd kan krossa allt i sin väg. Jag tror inte jag är ensam med detta, men ibland känns det som att skräcken för Guds dom står över mig och hotar att välla ut över mig och krossa mig under sin tyngd, precis som en flod. I de stunderna väger min synds skuld tungt över mig och jag kämpar med rädslan för att Gud kommer att utplåna mig på grund av den.

Har du någonsin känt det så – som om Guds dom hotade att, när som helst, braka loss över din arma själ? Det är en förlamande känsla. Jag känner inte detta konstant, men det finns tider då jag ryser vid blotta tanken på Guds dom. Och jag tror att många andra kristna också känner så ibland.

Advertise on TGC

Lyckligtvis talar evangeliet till denna djupt rotade rädsla för domen – men den gör detta på ett förvånande sätt. Evangeliets svar till vår rädsla för domen kommer genom en motvillig Messias.

Motvillig Messias

Messias kan beskrivas med många ord: lidande, segrande, lydig, kärleksfull. Men hur många av oss hade lagt till ”motvillig”? Ändå är detta bilden vi får av Jesus i Getsemane trädgård i Matteusevangeliet 26:36-39. Matteus skriver att ”ängslan och ångest kom över” Jesus (v. 37). Och tydligast blir det av det faktum att Jesus, i sina djupa känslokval, svettas blod (Luk 22:44). Som han också säger till lärjungarna: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds” (v. 38).

Vad var det som orsakade Jesus så stor ångest? Nästa vers ger oss svaret: ”om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig”, bad Jesus till Fadern. ”Men inte som jag vill utan som du vill” (v. 39). I Getsemane får vi en bild av en lydig, om än motvillig, Messias. Kalken fick Jesus att krypa ihop. Men varför? Vad var så motbjudande att han bad att få slippa den?

Gamla testamentet kastar ljus över varför vår Herre fasade för kalken. Både Jesaja och Jeremia beskriver den som Guds vredes kalk (Jes 51:17; Jer 25:15*). En annan stark passage är Psalm 75. Denna psalm talar om de ogudaktiga som ”upphöjer hornet” i trots mot Gud. Att ”upphöja hornet” kan anspela på hur en oxe går till starkt angrepp med sina horn och lyfter sin kraft mot Herren. Men mer sannolikt beskriver det nog bagghornet som man brukade lyfta i strid. En annan psalm talar om för oss att ”Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot HERREN och hans Smorde” (Ps 2:2). Det här är en tydlig bild av hur de ogudaktiga använder sin styrka för att göra uppror mot sin Skapare.

Vad ska då göras åt de ogudaktiga – åt oss – för vårt uppror? Enligt psalmisten har vi en kalk som vi måste dricka upp:

Ty i HERRENS hand är en bägare*. Den skummar av vin, den är full av tillblandad dryck och han häller upp. Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten (Ps 75:9).

Syndiga människor förtjänar att tömma kalken med Guds dom, ända ner i botten. Han kommer en dag att utgjuta vrede över de ogudaktiga. Över oss. Detta är rättvisa.

Men det finns barmhärtighet.

Messias dricker kalken

Vad fasade Jesus för i Getsemane? Det var inte att han fruktade vad människor kunde göra honom. Det var inte spikarna eller träet. Han hade skapat dem. Det Jesus fasade för var den kalk som väntade honom, för han visste att han skulle få uppsluka Guds ilska – den ilska som vi rätteligen förtjänat – i vårt ställe. I slutändan var det inte judarna som korsfäste Jesus. Inte heller var det romarna. Eller du och jag. Som profeten Jesaja talar om för oss: ”Det var HERRENS vilja att slå honom” (Jes 53:10). Det var Gud som korsfäste sin egen Son.

Om du har blivit förenad med Kristus genom tron, har Gud ingen vrede kvar till dig. Som Paulus förklarar: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” (Rom 8:1). Jesus tömde fördömelsens kalk åt oss.

Psalm 75 avslutas: ”Alla de ogudaktigas horn skall jag hugga av, men den rättfärdiges horn skall bli upphöjt (v. 11). I ljuset av detta ser vi korsets anstötlighet. Jesus får min synd; jag får hans rättfärdighet. Han som förtjänade att bli upphöjd blev avhuggen så att de som förtjänade att bli avhuggna kunde bli upphöjda. Gud behandlade Jesus, den oskyldige, som skyldig, så att han kunde behandla oss, de skyldiga, som oskyldiga.

Fyra följder

Här är fyra följder av denna underbara sanning:

1. Vi har ett hopp, tack vare den tomma kalken.

Den tomma kalken är vårt hopp. Vi har liv för att Jesus drack död. Tack vare att han tog emot Guds rättfärdiga vrede, kan vi få Guds nåds rikedomar. Varje gång du känner dig övergiven av Gud, kan du alltså veta att det bara är en känsla. Din Frälsare blev övergiven på korset, så att du aldrig skulle behöva bli det.

2. Vi har vila tack vare den tomma kalken.

Dessa goda nyheter innebär att vi kan få sann vila. Gud godkänner dig inte baserat på dina prestationer utan på Kristi. Om du känner dig skyldig för att du ”inte har gjort tillräckligt för Gud” har Kristus kommit för att lyfta denna börda från dina axlar. Evangeliet handlar inte om hur mycket du gör för Gud, utan om hur mycket Gud har gjort för dig.

3. Vi borde vara tacksamma för den tomma kalken.

Detta bör framkalla en djup tacksamhet för och glädje i vad Gud har åstadkommit för oss. Vad är tillbedjan, om inte tacksam vördnad för vad Gud har gjort? Vi älskar honom och uttrycker denna kärlek genom tacksamhet och tillbedjan, därför att han först älskade oss. Och beviset på Guds kärlek är den tomma kalken.

4. Vi borde förkunna de goda nyheterna om den tomma kalken.

Den tomma kalken bör få oss att tala. Vi upprättar kontakt med de som är fängslade av glansen i de gemena tingen, och förkunna Herrens underbara gärningar och betydelse för alla delar av livet. Vi kungör honom som uttömde den eviga rättvisan så att de som gör uppror mot Gud kan bli Guds vänner.

I den klassiska psalmen ”När frid som en flod strömmar fram på min väg”** fångas den känsla av lättnad som den tomma kalken erbjuder:

O väldiga nåd att med visshet få tro:
min synd, inte delvis men helt,
är spikad till korset och frigjord jag får
prisa Herren vår Gud med min själ!

Om du är i Kristus, behöver du inte längre själv bära tyngden av Guds dom. Kalken är tom. När du fruktar att domen är på väg att komma ikapp dig, då försäkrar evangeliet dig om att det där bara är en känsla.

*Svenska bibelöversättningar använder ordet ”kalk” och ”bägare” växelvis för samma ord i grundtexterna.

**Engelsk originaltext av Horatio G. Spafford (”It Is Well With My Soul”) svensk översättning av Johan Åström.