​7 saker ett pastorsbarn behöver av en far

Ni pastorer har ett yrke som är krävande, och dessa krav ger era familjer unika påfrestningar. En pastors fru bär en stor börda, men hon går villigt in i tjänsten. En pastors barn, däremot, dras med på sina föräldras kallelse, vare sig det vill eller ej. Det är ofta ett liv med egendomliga svårigheter och ovanliga behov. Dessa svårigheter kommer ofta av faderns misslyckanden. Detta är inte avsett att lägga hela skulden på pastorer för att deras barn har problem. Utan det är för att säga att pastorer måste arbeta på att vara goda fäder.

Min egen far har arbetat hårt på detta. Han har sina blinda fläckar och svagheter, och de har orsakat spänningar mellan honom och mig. Men ända till hans 33:e och sista år som pastor har han aldrig slutat försöka vara en bättre far. När jag skrev detta hade jag visserligen hans misslyckanden i åtanke, men jag hade också de många gånger han lyckades i åtanke. Jag hade också dussintals konversationer med andra pastorsbarn om sådana här svårigheter och deras egna relationer med sina fäder i åtanke. Så jag hoppas du förstår att det jag skriver inte kommer från ett bittert hjärta eller en avtrubbad önskan att avslöja en god mans felsteg. Jag älskar min far. Min önskan är att se svårigheter undvikas eller elimineras för andra pastorer och deras barn.

Advertise on TGC

Här kommer sju av de viktigaste sätten en pastor kan vara en god far till sina barn på. Pastorer, era barn behöver…

1) En pappa, inte en pastor

Ja, du är kallad att vara pastor för din familj, men pastorsbarn vill ha en pappa—någon som leker med dem, skyddar dem, får dem att skratta, älskar deras mamma, kramar, ger uppmärksamhet, lär dem hur man gör upp en budget, byter oljan och fångar en boll. Vi vill ha överlåten kärlek och värme. Vi vill ha en pappa som inte är arbetsnarkoman. Det är hyckleri att kalla din församling till ett liv av kärlek, uppoffring och att leva passionerat för evangeliet om du samtidigt försummar din egen familj. Om en fastighetsmäklare eller säljare arbetar för mycket vid 60 timmar per vecka, så gör du också det. Lämna jobbet och var där för dina barn. Dina barn kommer att spotta på ditt pastorskap om de inte får ditt faderskap.

2) Samtal, inte predikningar

Predikningar kan effektivt förmedla biblisk sanning till en församling, men inte till dina barn (eller fru). Att predika för dina barn kommer hämma deras syn på Skriften, göra dem ointresserade och kväva den passion du försöker väcka. Prata MED dina barn om Bibeln på ett sätt som är intressant, tillämpbart och lämpligt i ett samtal. Hjälp dem se Bibeln som en normal del av livet. Istället för att hålla lektioner, uppfyll de dagliga samtalen med en biblisk världsbild som hjälper dina barn att slipa sina livslinser. På så sätt kommer de förstå att de också kan interagera med denna viktiga bok. Predikningar hemma fjärmar dem från Ordet genom att antyda att endast de lärda kan förstå det.

3) Ditt intresse för deras hobbyer

Jonathan Edwards må vara din polare, Seth Godin din inspiration, men det struntar din lilla dotter i. Hennes kärleksspråk är att leka med barbiedockor och dansa till Taylor Swift. Din son vill bygga en legoborg, äga sönder dig i Modern Warfare på Xbox, eller lära sig passningsmönster. Du har dina egna hobbyer, men att engagera dig i dina barns intressen visar en kärlek som har stor betydelse för dem.

4) Bli studerade

Det blir svårare att dela tid med barn när de blir äldre. Så studera dem lika noggrant som du studerar ditt grekiskalexikon. De är ju viktigare. Skulle din son som går i gymnasiet uppskatta att ta en pizza med dig eller chilla på soffan och titta på fotboll på lördag kväll? Vill din tonårsdotter att du går och shoppar med henne eller tar en kopp kaffe? De kanske inte vill ha rekreation utan bara hjälp—så prata igenom deras vänskapsrelationer eller algebra, vad som än är mest angeläget. LÄR dig dessa saker, även om det inte tycks finnas några rätta svar. Tonåringar är svåra; de behandlar föräldrar som idioter hela tiden. Men dessa handlingar, om de utförs regelbundet, blir många om de läggs ihop. Gör detta till ett mönster så att dina barn kan fortsätta vandringen tillsammans med dig när de väl slutat se dig som en fårskalle.

5) Konsekvens från ditt håll

Ingen upptäcker ditt hyckleri snabbare än dina barn (och fru) och ingenting kommer att underminera dig i hemmet snabbare. Om du står i predikstolen på söndagen och talar om nåd efter att ha ägnat fredagen och lördagen med att gnälla på din familj, ser nåden förskräckligt billig och motbjudande ut för din son på andra bänkraden. Men om du behandlar din son som om du behöver hans nåd och förlåtelse för din kassa attityd, kan det öppna en dörr för Guds nåd. (Och använd ord som “kass attityd”; då låter det mer som om du faktiskt vet vad du ber om ursäkt för.)

Om du beter dig som den store herden i predikstolen men som den lejde arbetaren som undviker sitt ansvar i hemmet, kommer dina barn se församlingen och allt som har med den att göra som fejk, eftersom du är fejk. Om du uppmuntrar till ett liv av glädje men är butter eller uppmanar ditt folk till ett liv i självuppoffring men är lat och slösaktig, märker ingen det snabbare än de i ditt hem. För din familj är din relation med Gud och dem mycket viktigare än dina söndagspredikningar.

6) Nåd i misslyckanden

Pastorer talar mycket om nåd. Den är grunden för vår frälsning och källan till hopp. Men när det väl kommer till kritan, visar du tillräckligt mycket nåd mot dina barn? Pastorsbarn känner en enorm press att vara “duktiga” och att ha förtroende i allt som har med Bibeln att göra. Men vi är ofta inte duktiga och saknar ofta förtroende för bibliska sanningar. Vi syndar och tvivlar precis som alla andra, men när vi gör det känns vägen till återställning och frid ofta som en omöjlig väg att färdas på. Får vi samma nåd när vi misslyckas och tvivlar (förutsatt att du predikar nåd för din församling)?

7) En enda moralisk standard

Ett av de goda ting som pastorsbarn behöver är en enda moralisk standard. Alltför många pastorsbarn känner pressen från sina fäders pastorsyrke i våra moraliska liv. Kvalifikationerna för pastorer och äldste i 1 Timoteus och Titus känns som ett hot: “Om du klantar dig får det inte bara din far att se dålig ut, han kommer mista jobbet.” Men denna standard är samma som alla kristna bör mätas efter (förutom förmågan att undervisa). Ingen annans pappa riskerar att bli arbetslös om hans barn är upprorisk, men det gör min. Denna extra press till att vara moraliskt riktig hjälper inte mitt hjärta. Det skapar en invecklad själslig miljö där frestelsen att göra uppror och frestelsen att bli en hycklare strider mot önskan att hedra Jesus och min pappa.

Ni har hört det sägas att pastorsbarn borde vara heligare än sina jämnåriga, och deras föräldrar bör uppfostra dem bättre; men Jesus säger till oss alla: “Var helig, ty jag är helig.” Så ska det vara.